INLEDNING . svensk mälarkonst under 1700 - talets första hälft . Sextonliundratalets señare del , barockens âlcter , dà renässansens konstnärliga flöde annor - städes redan började försina , är det svenska mâle - riets egentliga gryningstid . Drottning ' Kristinas lilla höfviska renässans hade lyst och försvunnit med henne själf , och de manliga , färgdunkla bil - derna frân David Becks svenska vistelsetid ( 1647— 1651 ) hade lika litet i Sverige spridt en reflex af den Van Dyckska skolans fulländning , som de förfinade , kyligt distinguerade dukarna frân stien Bourdons Stockholmsár ( okt . 1652—okt . 1653 ) meddelat nâgon verksam lärdom om den franska Porträttkonstens förnäma själstolkning . Ett handt - verksmässigt konterfejmâleri af tysk stelhet , lif - löst och minutiöst pâ en gáng , sádant som den tro - ^iärtade mälaräldermannen Jacob Elbfas ( f 1664 ) företrädde , torde hafva varit , hvad den bildade opi - nionen i medelsnitt fordrade af färg och pensei . Forst med Karl X Gustaf och framför allt lians drottning Hedvig Eleonora , hvilken under sitt