236 NORDISK LITTERATUR teckningar , men är naturligtvis ett rent dynastiskt arbete , och kring detsamma har uppstätt en sorts halfofficiös litteratur om Hugos lif , som ofta pâ ett obehagligt vis stâr panegyriken nära . Reaktionen mot denna hemmagjorda apoteosering har därför ocksâ tagit beklagligt hätska former . Den enda verkligt kritiska undersökning af Hugos historia , som finnes , ett verk i mânga delar af Edmond Biré , har sâ fâtt en otreflig anstrykning af pamflett — ett arbete kan vara en pamflett , fast det bestâr af stora och lärda volymer — och detta är sâ mycket mer skada , som denna visserligen hârdhândta men i mycket befogade granskning af Hugolegenden är oumbärlig för hvarje forskare och af större värde än ocksâ Poul Levin medgifver . Nâgon bred , kritiskt siktad , men med den kärlek , som ämnet kräfver , genomförd skildring har Hugo sâlunda ännu ej funnit i sitt hemland . Ingen har gjort ett stört porträtt i helfigur af mannen , diktaren och stridskämpen , och äfven de estetiska karaktäristikerna öfver hans diktkonst , hur talrika de äro , sakna merendels den noggranna genom - arbetningen och det hänförda intresset . Ett par skarpsinniga filosofer , Renouvier och Mabilleau , hafva här lämnat de djupaste , m est själfständiga och träffande analyserna . I norden har föga skrifvits om Victor Hugo . Det verk , som före Poul Levins torde vittna om mest ingâende Specialstudium , är nog Pauline bergs omfängsrika , svenska skildring , medan det mest lysande , som här skrifvits öfver Hernanis diktare , utan fräga är Brandes' kapitel i hans