172 NORDISK LITTF . RATUR lâtit en afton gâ , dâ den store författarens styckeii tagits upp , utan att finnas pâ sin plats för att se till , hur Danmarks nationalscen handskades med arfvet efter den store grundläggaren . Och hvilket kraftprof , att ständigt kunna skrifva ett bedömande , som gifver nâgot väsentligt och varaktigt , och att ständigt i denna säkra . fasta stil , som blott ibland saknar fantasiens lyriska lössläppthet , förmä gjuta ett flöde af lefvande lif , af lysande bildning , kloka anmärk - ningar och kvicka infall . Sä liar boken , trots att den är hopställd af mânga smâ recensioner , blifvit ett helt dokument . en studie öfver Holberg i vâr tids Danmark , livad det upptagit af gammal tradition och livad det förändrat , hvad det förstätt , hvad det förfalskat — allt 1 ä r o r i k t ! Men boken har en annan sida , mer personlig . Den är vittnesbörd om ett af de vackraste andliga fenomen , som litteraturhistorien lâter oss lära känna — om den posthuma riddartjänst , som efter àr , ja , efter sekel kommer de stora genierna till del . Om nâgot visar , hvilken heiig oförgänglighetens makt , som bor i de höga krafterna , är det en dylik frivillig inmönstring i en bortryckt fältherres sold för att genom dagar och är kämpa hans kamp vidare mot skythernas och vandalernas frihets - och bild - ningsfientliga majoritet . Och när den , som gör eil dylik vapentjänst , tili pâ köpet själf är en öfverlägsen och diktkunnig begâfning . en vitter själfhärskare , är det ett än starkare bevis pâ den andliga solidaritet , som obekymrad om tid och rum fylkar sina skaror för den idéernas goda fejd , som ensamt Ragnarök kan kufva .