168 NORDISK LITTERATUR med publiken , som vi känna frân hans skâdespel , just sä aristokratiska i sin förnäma och behärskade hâllning . Blott den verkligt kräsne och förfinade stilvännen , som sett sig trött pâ de unga danska författarnas jakter efter sällsynta och granna epitet , kan füllt känna , hur stärkt detta sprâk är , som rör sig nästan uteslutande med verb och Substantiv , och som , när stämningen glöder högre , fâr en mörk , djup fiamma , lik den svaria jetens . Byggnaden af boken röjer i hvar punkt dramatikerns vana att logiskt och spännande , med stramt uteslutande af allt oväsentligt föra en handling framât . En af de största tjusningarna vid Edvard des' i sâ mánga afseenden fängslande skâdespel äro hans kvinnoframställningar . Vid sidan af Ibsen har ingen modern dramatiker , som jag känner , med en sâ absolut manlig talang och en sâdan sträng linje - förning , utan all klemighet , förstätt att sä genialt skildra kvinnogestalter af olika racer , samhälls - klasser och âldrar . Det är de mörka , tragiska och ordkarga hjältinnorna ur den isländska sagan i »Asgerd» , lika väl som de orientaliska i »Muham - med» , där särskildt den unga judinnan Banana lyser i ett skimmer af den gammaltestamentariska idyllens sommarljus . Det är kvinnor ur olika samhällslager , sâdana de i inbördes kontrast äro införda i det ypperliga sededrama öfver bourgeoisien , som heter »Öfver - makt» , och där det lilla borgerskapets unga kvinna , med sin ur ett bekymmersamt men ömt hemlif spirande känslovärld af enkel hängifvenhet och själs - värma , är satt som motbild tili börsvärldens hetsiga