150 NORDISK LITTERATUR J . P . JACOBSEN . IN MEMORIAM . Sá kom dà underrättelsen om Jacobseils frân - fälle , och den innebar intet öfverraskande . Alltför väl visste man , att den obotliga sjukdom , som i âratal tärt pâ lians lifstrâd , denna Vinter brottats med honom pä lif och död . Och sä dog han dà , just som de första , varma vàrdagarna kommit — som sâ ofta händer med de bröstsjuka . Men döds - budet var icke mindre bittert , därför att det var väntadt . Sä länge »Niels Lyhne's» skald ännu var vid lif , hyste man dock kvar ett hopp , att den hand , som nu för alltid domnat , ännu en gâng skulle fatta pennan och ännu en gâng — som endast den künde — berätta oss om vâra egna lönliga tankar , om vâra djupaste känslor och vâra hem - lighetsfullaste drömmar . Och sä visst som det gifves en andlig släktskap , som enar människor utan hänsyn till land och tungomâl , och sä visst som det gifves en trofast och tacksam vänskap mellan personer , hvilka aldrig sett hvarandra , sä visst sörja mânga i dessa dagar rundt om i norden den store döde , fränden , som det förunnats föra heia släktens talan , vännen , som lärde oss alla .