70 NORDISK LITTERATUR högtid , den beskrifvande dikten hos Homer och troligt nog , som Söderhjelm antager , äfven hos Theokritos , har man antydt de element , som blefvo skaldens mönster . Utgâende frân dem , förvärfvade han , hvad Tegnér aldrig ägde , en fast och bestämd konstprincip . Man kan utan orättvisa kalla den ensidig , men den var idealisk för hans natur , och den har lâtit honom mejsla en rad af de mest konturrena mästerverk , som germansk poesi äger . Den sista och starkaste faktorn i den process , som gjorde Runeberg färdig som skald och män - niska , var tili sist den vunna förtrogenheten med fosterlandets primitiva makter , med dess natur och folktyper . Som mângen annan prétendent till dik - tens krona , kysste han hembygdens mark och vardt härskare . Det uppstod den djupaste identifiering mellan honom själf och det land , hvilkets son han var . Ansikte mot ansikte med Finlands urnatur , hand i hand med dess ursprungligaste befolkning fann han det väsentliga och förnam med en känsla af hemfrid och glädje , som aldrig skulle lämna honom , sin rotfästhet med jorden , pâ hvilken han gick , och sin släktskap med alla dess barn . Sà bief han »Älgskyttarnes» och »Hannas» skald , lands nationalskald . Dessa flyktiga reflexioner utan ansprâk knyta sig tili Söderhjehns bok , där allt detta är under - sökt med en mängd af lärorika detaljer och ändock med en aldrig glömd känsla för de stora utvecklings - linjernas betydelse i Runebergs lif . Bland det sista i boken , sedan den följt Runebergs diktning frân ägget tili sä fullödiga skapelser som de nyss nämnda