JAKOB TEGENGREN . NY A DIKTER . Jakob Tegengren hör till de tonfyllda sinnena , genom hvilka diktens flöde sällan upphör att rinna . När man läser hans vers , känner man , hur lätt och otvunget de format sig . Men denna lätthet , denna sinnets böjlighet , denna musikaliskt skälf - vande resonans hafva nog ocksâ gjort , att Tegen - grens diktning ej sällan saknar fullständig personlig genomarbetning , och att átskilliga af hans poem icke bära prägein af inre nödvändighet . Hans före - gâende verser hafva mycket rört sig om drömlif — liksom han är mer musiker än de andra är han ocksâ rikare inbillningsmänniska med djupare kolo - ristiska tillgângar . Men hans tidigare samlingar röjde ibland stark pâverkan af äldre förebilder . 1 dessa »Nya dikter» har hans sängmö ingátt ett när - mare förbund med finsk bygd och väsen . För att fästa sin sang ännu starkare vid mark och torfva , har han i denna diktsamling skildrat den finska ödetrakten och det finska Iandskapet med en nästan provinsiell och etnografisk sanning . Karlfeldts föredöme liar här kanske icke varit utan betydelse