KARL A . TAVASTSTJERNA 11 i hans tvenne sista verkligen betydande poetiska arbeten . Intrycket af , hur mycket Tavaststjerna hade att gifva som skald , blir nu , sedan de flyende âren börjat skänka hans diktning sitt historiska per - spektiv , stärkt och lefvande . Hur mânga hafva begynt sin litterära bana med ett verk af sä älsk - värd ungdomlighet som hans »För morgonbris» ? De talrika stycken urvalet meddelar ur denna Tavaststjernas förstlingsbok , hafva stâtt sig för - vánande väl mot tidens tand . Deras friska brus af gryningsblâst , som lyfter töcknet öfver världen för en ny ung brottare med haf och vindar , intagei ännu vâra hjärtan : Än är solen fullkomligt skymd , än ger glans den ât farden — och framför oss én svartblil rymd lifvet — friheten — världen . En ung , skälmaktig , vemodig och trotsig fantasi kastar här boll med sina stämningar , och hur oför - ställdt framträder icke genom verserna en helt ung mans , nästan en ynglings ansikte , blondt och blä - ögdt , belyst af den första lifsberusningens fiamma . Inflytanden frân andra är det icke ondt om i boken . Snoilsky är tydligen poetens stormästare , och när han vili vara vis och satirisk , som i den roliga »indiska sagan» om , hur Brahma klufvit »det äpple , som mannen och kvinnan var» , sá att halfvorna sedermera aldrig passat ihop , är det Ibsens bittre , satir , som âterklingar i ett harmlöst studentskämts form . Men trots dylika reminiscenser och intryck