496 svensk litteratur Nu blommar i det svala milda ljuset Värfrudaglöken , kyligt blek och skär , frân värsvälld back allt högre klingar suset , och hassein sina första hängen bär . Är icke en sâdan strof som att öppna fönstret en tidig vârmorgon och känna lüften strömma in i kammaren ? Och en sorts storögd berusning och förtjusning förlänar denna poesi ett mystiskt jubel , som gör uppgâendet i naturen till ett stilla , hög - tidligt Sakrament . Bäst ser man kanske detta ur den , särskildt i förra hälften , utmärkta dikten »T rädet» : Blâ som ett haf var lüften bakom trädet , blâ som ett haf och djup af mäktig stillhet och eftermiddagsglansens stora klarhet — Ett träd som alla andra , och dock — sällsamt ! förnimmer än jag hvarje linies daliring i detta sköna spei af ljus , som rann ; och som en blixt , en gâtfull uppenbaring stod denna stora själfullhet för mig , hvars väsen ej jag tyda kan men gläds att kunna närma mig och ana . Afvigsidan af detta natursvärmeri är emeller - tid en oneküg enformighet , som märks sä mycket mer , som Eke' . und hvarken har koloristens färg eller tecknarens energi . Slättbons bristande känsla för gränslinje och kontur làter honom ej sällan gâ vili i ett musikaliskt ordtöcken . Dà skrifver han lânga och ledsamma historier pâ vers om väder och vind , som en oklar och ansprâksfull panteism icke gör roligare . Cykeln »Visioner och harmonier» vittnar träkigt härom , men den unge diktarens ut -