456 svensk litteratur , scener gifva ganska suggestiva ögonblicksfotografier ur den moderna tillvaron . Särskildt uppbyggliga äro ju i allmänhet icke dessa smâ bilder . Man finner i dem en oförstäild tro pâ nästans dâlighet , och författaren har alls ingen lust att moralisera sina personager . Han framför dem i frihet , lâter dem sjä ! fva presterà sig , och synes icke vara synnerligen missbelâten hvarken med deras stora dârskaper eller deras smâ bofstreck . Han är en litterär monokeltyp och trifs tydligen rätt godt pâ fäfängans marknad . De »femton smâ komedierna» äro alla rätt väl for - made , men fiera nog allt för obetydliga för att för - svara sin plats i en bok , de skulle göra sig bättre »under strecket» i en tidning . — Men nâgra äro lyck - ligtvis mer än grofva och galanta rökrumsanekdoter , och ha sâ mycket udd och kärna , att man i dem gärna hälsar välkommen en ny penna . Främst stâr säkert den ypperliga lilla dialogen »En moder» , ett fint litet växelspräk mellan mor och son , men tillika mellan man och kvinna och mellan tvenne tioner . Det är en lika vacker som sannfärdig teck - ning af en gammal dam med en besviken , men alltjämt varmblodig kvinnas outrotliga kärlekssvär - meri , och bâda de samtalandes ord falla här med en friskhet och en skärpa , som Iâta ana , att det i Algot Ruhe finns stoff tili en komediförfattare , som kanske künde röra sig med djupare ämnen och större form er . 23 december 1901 .