254 SVENSKA GESTALTER är fullkomligt enastâende i fei och förtjänster och som verkar med nästan mystisk originalitet . Läran om själavandringen är mig icke kär . Den är för tillgänglig . Det är nâgot upprörande i tanken , att hvem som heist skulle kunna blifva hvad som Heist . Det ligger redan tillräcklig bitter - het i den svartklädde danske prinsens ord , att Alexanders stoft blifvit tappen i ett ölfat . Men ännu bittrare förefaller tanken , att Alexanders själ vore stadd pâ pilgrimsfärd genom mer eller mindre litet hjältelika kroppshyddor . Medan man läser Selma Lagerlöf , är man emellertid icke längt ifrân att tro pá den gamia läran . Det finns öfverallt i hennes historier och särskildt i skildringarna af hennes kvinnogestalter en mängd sällsamma ord af dem , som komma djupt ner frân själarnas botten , drag märkvärdiga som uppenbarelser , sagofjärran , men dock af en sanning som är trolsk och oemotstând - lig . Sjuttonârigt ungdomssvärmeri och femtioârig kvinnotrötthet , moderskap , nunneextas , häxondska och drottninglycka , de mest skiftande kvinnolifs hem - ligheter och impulser känner denna författarinna , hvilkens lefnad varit sä stilla och undangömd . Sannerligen Selma Lagerlöfs själ har vandrat genom mânga âldrar och gestaltet Hon har varit en isgrâ vaia i den bortersta forntiden , siande i stormen , en lifsyr , bortröfvad jarlsdotter och en ângerfull kloster - späkerska , trollpacka , helgon , häxa och trälinna och ännu mera till . Blott halft förgätna prseexistensers glöd , visdom och munterhet fylla hennes historier med deras mäktiga erfarenhetssumma och det under - bara suset frân gângna tider och nermyllade städer .