142 SVENSKA GESTALTER FREDMANS EPISTLAR . I . Fredmans epistlar hafva icke af en slump blifvit Bellmans mästerverk . Själf har han alltid betraktat denna cykel sâsom sitt främsta och djupaste verk . Han har ägnat den en omsorg och en konstnärlig genomarbetning , som strida mot det sätt , pâ hvilket han eljest skapade och strödde det diktade omkring sig med den födde skönhetsslösa - rens sorglöshet . Fredmans epistlar var tydligen hans diktkonsts evangelium . Det skulle rymma extraktet af hans poesi , inspirationens högtidsstunder , och endast en dikt , som föreföll honom riktigt fulländad och äkta , ville han räkna till sin apostéis epistlar , till sin konsts kanoniska skrifter . Vi känna fiera Bellmanska sànger , som en gâng haft rang och värdighet af epistlar , men hvilka sedan , vägda pâ kritikens vág , befunnits för lätta och fallit frân de utvaldas tal . Sâdana äro nágra stycken nu upptagna i Fredmans testamente säsom den utomordentligt liffulla skildringen frân en vinterafton i »Beckman - skans» krog — eller den af Eichhorn offentliggjorda 37 : e episteln , som dock om nâgon bort tillhöra cykeln , enär den är en brusande dityramb öfver