VAR FRÄMSTA HERDEDIKT OCH DESS SKALD 141 Ekarna stâ med bruna , brända löf . Gräset har vuxit öfver Pans bild pâ kullen . Hans skägg är grön tofvig mossa , ögongroparna stirra utan ögon - stenar och tänderna hafva fallit ur hans mun . Som en förstenad vallgubbe ser han ut , och Iik ett malt sprucket munspel hänger hans syrinx mot hans arm . Förgäfves lyssnar du i den klara , hvita lüften ; hvarken hundskall eller vasspipa förnimmas . Du flyttar de vissna kransarna , som ännu ligga kvar pâ gudens sockel och stafvar vemodigt den nästan oläsliga inskriften : Et ego in Arcadia .