14 svenska gestalter bevarade nâgot af forra seklets gammaldags kraft - fulla svenska religiositet , förändrade och modifierade utan tvifvel betydligt sina âsikter med âren . Monte - squieus öfversättare och Lovisa Ulrikas högra hand hade otvifvelaktigt en annan lifsâskâdning än ders Rydelii främste lärjunge . Men fast stâr dock , ■att Dalin 1739 skrifvit ett verkligt Skriftermäl , genombäfvadt kanske af mer moralisk än religiös oro , men dock gömmande ett ovanligt och viduell trosallvar , och framställdt med en drifven moralists förmaga af själslig analys . Fast stâr vidare , att han 1744 pâ grefvinnan Pipers âstundan skrifvit en »Betraktelse öfver en rätt frimodighet emot dö - den» , dar han polemiserar mot filosofema , som trott sig känna döden , »men stackars folk , under gaina färger» , och ensamt i begrundan öfver Kristi offer - död finner räddning mot dödsängesten . Heia 1740 - talet har han dessutom nerskrifvit alldeles ortodoxa dikter öfver de olika söndagsevangelierna , med för - kärlek dröjande vid frälsarens försoningsdöd . Ännu de sista brefven frân hans lefnads afton andas en grubbelfri och förtröstansfull religiositet . Härom vore ju intet att säga , om han ej sam - tidigt sä godt som hela sitt lif igenom , visât en alldeles motsatt riktning , bärande spâr af ett kyligt och skeptiskt förständ . Han har drifvit polemik med religionens representanter och former , kulmi - nerande i de bekanta kalottpredikningarna , en mik , hvilken är för uthällig och mângen gäng ocksâ för skarp och bitter för att endast kunna förläggas tili det oförargliga skämtets omrâde . Nekas skall härmed visst icke , att mànga af Dalins prästerliga