126 magistrakne i österAs trots kanske kunnat vakna än en gâng , men de läto som ett sjukt djurs , som släpar sig hem . »Det är slut , » sade han sakta för sig själf . Han hade önskat kunna grâta , när han bief ensam . Men han kände sig bara oändligt toni och stilla , torr i munnen , som han vandrat genom en öken . Han drack kallt vatten och släckte ljuset , som plâgade honom . Sâ smög han in i sängkammaren och lâg pâ en minut i bädden . Forst nu kände han , hur brüten han var af veckors själsstrid och sinnesrörelser . Regnet droppade mot fönstret . Det var skönt att lyssna pâ dess lugna , jämna fall . Pâ den gamia rullgardinen tyckte han sig skymta den mâlade roddbâten med sjömännen i oljerockarna , som han sett sedan han var barn . »Ro , ro till fiskarskär» hörde han i örat , och han kände sömnen komma , medan han för sig själf mumlade nâgot , om , att ingenting ändock öfvergick att fâ somna i sin egen säng . XI . Det var längt lidet pâ förmiddagen , da Erland vaknade efter gärkvällens uppgörelse med modern . Han hade dunkelt väntat att icke kunna stâ upp för feber och förundrade sig öfver att blodet flöt sä svalt genom âdrorna och att pulsen slog sâ lugnt . Det fanns intet , annat att göra än att stiga upp . Huset lâg tyst i helgdagsmiddagssolen och klock - ringningen . Frukosten stod dukad i salen , men fru