88 MAGISTRARNE I ÖSTERAS salong , och längst in funnos ännu trenne herrar kvar . Det var lärare vid skolan , källarens tvâ osvik - liga stamgäster , klassikern och skalden eller lek - torn i döda sprâk , Alexander Roos , och läraren i modersmâlet , kandidat Sten Andersson - Alm , känd för sin diktsamling »I gamia näfverlurar» . Som tredje man hade de med sig Erland Strâle , hvilken denna afton icke kunnat halla ut i det tysta hemmet och i sitt inre uppror flytt tili den all ângest döf - vande kaféfriden . Gabriel Herrlaenius hade ocksâ en stund suttit hos dem , men gâtt . Han var gammaldags värdshuskund och ordensbroder , som tömde bägaren ceremoniöst pâ fädrens vis . Med den noggrannaste etikett i frâga otn rangordningen mellan sockret , arracken , vattnet och citronen brygg - de han sitt konfonium , som han kallade drycken , och fattade glaset med ett högtidligt »hujus lyfta vi guldpokalen» . Men när kamraterna märkbart började trottila pâ hans anekdoter om prins August och Garibaldi , nickade han farväl utan att blifva stött . »Gamie Herrlaenius gär hem till släkten , » . myste man och öfvergick tili dagordningen . Klassikern forde i stället ordet . Hvem skulle ocksâ kunna täfla med honom däri ? Hans uttrycks - sätt var endast alltför fulländadt och aldrig sä mycket whisky förmädde icke rubba den konstmässiga svarf - ningen af hans perioder . Hvad samtalsämnet angick , var det honom fullkomligt likgiltigt . Ty han behär - skade allt upptänkligt och var lika stor specialist pâ antik poesi , modern arbetarstatistik , Kant och Athéns hetärer . Vers , data och siffror flödade med