MAGISTRARNE I ÖSTERAS 87 »Nu stängs butiken i alla fall , » sade hon och slog sin pälskappa öfver skuldrorna . Hon bjöd farväl och gick tili sin vagn . Utanför stod Erland och väntade pâ Karin , som han skulle följa hem . Frti Sylvi nickade blott ât honom . Pekande pâ âkdonet ropade hon leende : »Hansom Cab» . Sâ försvann hon i den gamia hyrvagnen . Âkdonet släpade sig lângsamt och bullrande öfver Österäs tysta , hvita gator , och Erland tänkte pâ , att i denna skumma vagn nu gömdes , som i cremoneservioli - nens lâda , en värld af slumrande sâng . VIII . Nu skrufvades gasen ned i kronan . Det föll ett blâgrâtt halfmörker öfver det af cigarrök fyllda kafét i Österäs stadskällare . Det var första var - ningen . Klockan slog half tolf . Ett par sällskap , som funnos kvar , bröto larmande upp . Anton , den gamie , loje kyparen , som hörde till samhällets miss - nöjda , halfsof i ett hörn öfver en bok om Kapital och Arbete , tvâ statsmakter , som han bâda blott kände till af hörsagor och sâlunda künde bedöma fullkomligt opartiskt . Men fröken Kalla , skänk - jungfrun , tronade fet och orörlig som en Buddabild vid disken framför flaskorna med likörerna , hypno - tiserad af en juvelring pâ sin egen hand , som hon lät briljera i det bleka gasskimret . Kafésalen hade närmast formen af en ângbâts -