56 LAURENTII PETRI Tå nu Konungh Sven i Danmark förnam hvadh tijdt var, hadhe han sin bodh till sam me Drottning Sigridh, och lät han ock värfva hoos henne om äcktenskap, ther fick han och tå the svar han ville, thes heller, at henne i Norrige itt sådant högmodh vederfarit var, lät och så strax hämpta henne till Danmark medh sådana ähro som ther till höfdes, och togh henne till hustru. Men tå ock nu Kon. OlofF i -Norrige begiäradhe uth sin trolåfvadhe Jungfru blef thet honom afslagit. Ther medh blef han tå moopadh q) som een fåne, gängandes quitt vidh bådha, elfter som och rätt var, at han således dåradh vardha skulle, som så otro liga och smedliga handlat hadhe, emoot een så ährlig Förstinno, och henne så skiende-; liga dårat. När tå Kon. Ololf Tryggiasson sågh huruledes han af Kon. Sven giäckadh var, rusta- dhe han sigh emoot honom medh all macht ; Ty honom syntes at han nu så myckit storra orsak hadhe til at feigda. Men Kon. Sven som thet förnam, försummadhe icke heller giöra thet samma påsinsidho, then ock nu var så myckit starkare at han hadhe Konungen i Svern- ge medh sigh, och vart ther medh icke långh töfvan af, förr än the mötte hvarannan i siöön och striddes tå manneliga på bådha sidhor; ty the Norska voro godha bogeskytter, ther medh the ock i Förstone giorde the Danska vånda nogh, men när man begynte borda r) vordo the Danska them öfvermechtige, och försänkte the Norskas skip thet eena elfter thet andra, sä länge af them nu icke stoort llere quarra voro an thet eene som Konungen sielf uppå var. Som han och tå förnam, at thet icke bättre ville vara, vart han förtvilladh, men på thet han icke skulle komma lefvandes i sine fienders händer, och sedan så trachteradh vardha, som han viste sigh väl förtiänt hafva, sprong han uth för bordh och dränckte sigh siellf. Thetta var tå OlofF Tryggiassons afgångh och endalycht, med hvilka Gudh hans öfvermodh och skiändeliga otroo straffa ville. Thermedh fick tå OlofF Skottkonungh Norrge in och vardt ther Konungh. Men thet försmådde Oloff Har aids son, then man sedan kallat hafver S:t Oloff , elfter han ock var af then Norska Konunga ätten; ty hans fadher som heet Harald Grånske, var Kor nungh i Norrige näst för Oloff Tryggiasson, och varder sagt i några våra Chrönikor x) at Drottn. Sigridh, Oloff Skottkonungs moder, skulle hafva låtit forgora samme Ilaraldh vidh Upsala och i båhl upbrändt. Om nu är så sant eller intet, är ovist. Men elfter tliet Oloff Haraldsson ännu var barn och ölvermage, när hans fadher dödh blef, togh Oloff Tryggias son rijket till sigh och regeradhe i Norrige som nu förtaldt är. Innan thes vexte Oloff Har— aldson up, och elfter thet at han i sin upvext mångestedes varit hadhe, bådhe i krijgshandel och annat, var han vorden een Yäldigh och frijmodigh man, therföre rustadhe han sigh up medh skip och folk, drogh genom Öresundh här in i Östra Siöön, och tastade allestedes uthmedh siöösidhon på the Svenske, giörandes them myckin skadha, både medh mordh och brandh, elfter som han läts liafva rätten till bådha, för then saken skull, at han ifrå sitt Arfrijke trängdh var, så och at han sins faders dödh hämpna måtte; om elliest så skall va ra tillgångit, som tillförendhe berördt är. Och säijes at han icke heller ther medh lät nöja sigh at han så stor skadha giordhe allestedes uthmedh siöösidhan och i skärgården, uthan at han ock skall hafva gifvit sigh medh sin skip in i Mälaren, och giort thet samma ther, livar som helst han ther medh kunde till komma. Men tå han sporde, at Kon. Oloff i Sverige hadhe giort redho med skip och folk till at sökia honom, gaf han sigh oförtöfvadh tilbaka till sundet igen, som var thet nu kallas Norra Ström vidh Stockholm. Men tå var thet til- stängdt, at han icke kunde slippa ther igenom, dock thessförinnan the Svenske sigh rustadhe, togh han snaffva rumet till vahra t), grof sigh itt annat diuup, ther nu är Södra Ström, och kom så medh sin skip ther igenom oskadd till siöös igeen, och drogh så medh thet samma strax till Gotland, och giorde ther samraalundh, effter thet hörde och the Svenske till, oc fr vände (i) Moopa: illudere, begabba. *’) K'icus Olai p. 3o. r) Borda ; äntra, Naves hostium adscendere. t) Brevi temporis spatio bene usus est ; vel etiam: Desideratur h*c significatio, Ihre, in V. Bord. Terras angustiam animadvertit.