SVEKSKA CHRÔNIKA. 55 Och ar här först vetandes at thet vedernampnet Skottkonungh, skall thenne Kon. Olof! ther af bekommit, som fast Iijkt är, at han hafver undergått och befalat öfver hela rijket utlmöra then Påveska skatten, som man hafver plägat kalla R o m sk ott, at vij och ther af måge see huruledes Påven uti ingen leek, ther profijt hafver kunnat vara medh, ville vara forglömdh. Thetta hafver Kon. Oloff giort, uthan tvifvel af the fremmande predikares rådh och tillskyn- dan, effter the väl viste, huruledes samma skatt eller Romskott plägar uthgiöras också i Enge land, och ändock thet fögo kunde förslå, lijkväl giorde thet så myckit af sigh, at så man ge som samme Romskott uthgiorde, bekiände ju ther medh, at the then Romerska Stoolen voro undergifne och lörplichtade. Nu then tijdh thenne OlofF Skottkonungh kom til Rijket, effter sin broder Steenkill, regeradhe i Danmark then Konungen Sven , som af Erich Segersäll fördrefven Yar. Ty sä snart samme Erich var dödh, togo the Danske honom igen, hvilken alt sedan var ganska mycket ther uth om at Christen troo, then han tillförendhe så hädskeliga förfölgt hadhe, nu måtte allestädes i Danmark predikadh och utbredd varda, På samma tijdh var een som heet Oloß Tryggiason Konungh i Norige, then ock läts vara Christen. Dock hans ochriste- liga anslagh, lefverne och afgångh betygadhe nogh, at hans Christendom mera stodh i namp- net, än i gagnet. Medan nu thenne Olof Tryggiason, Noriges Konungh, hadhe sett huru ledes Kon. Sven i Danmark, icke stoor lycko i sitt Regemente hallt hadhe, förachtadhe han honom, och lät sigh så tyckia, at ock han skulle kunna varda honom öfvermächtigh och förjagan, synnerligen om han ther till något biståndh af Konungenom i Sverige bekomma måtte, såsom han väl förmodde genom thet medel som han tänkte, nembl. svågerskap. Hvar- före han och tå på belägen tijdh uthsändhe sina Legater till Drottningli Sigrvih , o) Erichs fordom Sveriges Konungs effterlefverska, och Olof Skottkonungs moder, begiärandes henne si „h til hustru; ty boon var ännu icke myckit gammal, ther fick han och godh svar, och blef strax öfvertalat at sâ skiee skulle. När tå Kon. Sven i Danmark thet spordhe, och strax förmerkte, hvart uth thetta gilftermâlet Iendha ville, begynte han tenckia till, huruleds han medh list måtte giöra thetta om inthet, i sa måtto, at han kunde komma Konungen i Norige till at slå aff tirer medh, och på slijk eventyr uthskickadhe han strax til Nornge tva listige sällar som thetta medh honom skulle försökia. När the tå kommo fram till Kon. Oloff i Norrige, lätes the vara lands flychtige för Kon. Svens tyrannij skull, och taladhe médita illa om honom, men tvärtom hans dotter, sotn heet Tyra, lofvadhe the öfver alla mot to och slogo ther til medh så före, at lijka som samme Jungfru Tyra fast bättre vore hans höfva, än Konungens moder i Sverige, så skulle han och väl bekomma henne. Medh så dana theras svijkelige ordh, vardt tå Konungh Oloffs sinne förvandladt, så at han strax hadhe sine Legater till Danmark, lätt värfva om förbem. Kon. Svens dotter, och fick Ja. Ihes- förinnan kom Drottn. Sigridh til sin fästman Konungen i Norrige, effter som hon af ho nom tilförendhe kallat var, och fälte sin ankar bredhvidh hans , men hoon var honom tå så lijtet välkommen, ty beviste han henne icke heller myckin välvilligheet. Ja, een så stoor smälek giordhe han henne, at man kan icke stort värre förmodha af sin hufvudfiendhe, thet så til nick; han lät på quantsevijs bidhia henne, at hoon skulle komma til honom i hans skip, och äntå hoon i förstone medh blygsamheet thet nekadhe säijandes icke väl stå, at eeq qu- inna skall först gå till mannen i slijk handel, så lät hoon likväl beveeka sigh här till, så at hoon tänckte föllia Konungens vilia effter, men som hoon kommen var in på bryggione, then emellan bådha skipen uthlagdh var, p) ther medh bar hoon uthi siöön mitt emellan bå- dha skipen, så at hoon tå när hadhe blifvit borto, hvar hennes tienare icke hade kommit henne til undsättningh och fått henne up igen medh litslo lijfve. Nu thenne store smäleeken hadhe hoon så vidh sigh huru hoon kundhe thenne gången, tänckte likväl till huru sadant i sm tijdh måtte liämpnadt vardha. Thermedh lyffte hoon åter sin ankar och foi heem till S\eii- ge igen. Tä p) Cod. i. addit: Luelfdes bryggiostocken om, ef ter som af Konungenom undergått var. o) Cod. 5. 6 . 7 . Segred.