54 LAURENTII PETRI ock strax uthan all fördröijelse så bestälte härom, at then godhe och gudfruktige mannen S:t Sigfridh som tå var Biskop i Eborach in) sampt medh några andra godha och gudfruch- tiga män, togo sigh thenna resona uppâ, och kommo här i landet, ta man skrefF ährtalet effter Christi byrdh 98g. När the tå kommo till Konungen, vordo the ganska väl fägnadhe, och var ther medh icke långt lijdit uppå, förr än samme Kon. Oloff, effter nödtorfftigh un- dervijsningh, lät sigh döpa af S. Sigfridh, uthi een källo vidh Huseby uthi Westergöthland, hvilken och ther af vart kalladh S. Sigfridhs källa. Sedan begynte S. Sigfridh, sampt medh sina föllieslager, alfvarliga till at predika, först ther nidh i Westergöthland, ther the först hafva kommit i land, sedan ock uthi andra landsendar här och ther uthi rijket, och finge the tå genom Guds nadh, och Kon. Oloffs biståndh, ther medh een ganska stoor framgångh. Dock hafver thet icke thes3 heller alstin- ges lätteliga och uthan alt mootståndh tillgått, uthan såsom Christus i Skriftens kallas een stötesteen och förargelse klippa : Item itt geensäijelses tecken n) , så hafva och thesse Christi pre dikare visserliga måst lijdit af mångom geensägen och motståndh, hvilket och nogh merkiandes är, af thet som skiedde på the tree S. Sigfrids Systersöner, som strax på samma tijden dräpne vordo vidh Wäxsiöö; sammalundha och then fromme Biskopen S:t Eskill, som någon tijdh ther effter ihielsteenat vart i Strengienääs. Ja thenne geensägen och mootståndet hafver icke varit på färde i S. Sigfridhs tijdh allena, uthan thet hafver och väl så blifvit een långh tijdh effter hans dagar, therföre at thet gamble afguderij, som genom så långh tijdh och all mans medhåld till een så stor krafft och rootafäste kommit var, icke så brått och genom så ringa arbete kunnde uthrymdt och afdrifvit varda, och ändock Konungh Oloff sigh intet försummat hafver, uthan väl giort til sakena, hvadh een gndfruchtigh och Christen Öfver- heet giöra borde, och altijdh böör, bädhe medh Christelige stadgar och annat, lijkväl effter menniskiors hiertan ock något annat behöfva, nembl. then Helge Andes besynnerliga nådh och gåfva, ther the rättsliga omvände och förnyadhe varda skola, hafver man medh uthvär- tis fordringh icke längre kunnat komma hoos meenige man, än som samme Guds Anda och nådhe fogat och medgifvit hafver. Thet hafver ochsa uthan tvifvel varit een orsak, icke then ringaste, hvar här medh så långsamliga och trögliga är tillgångit, at sädhen (som Christus säger) hafver varit mycken, och arbetarenar fåå, ty förr än thet ther tilkomma kunde, at prester och predikare allestedes öfver heela rijket effter nödtorfftigheeten förskickadhe vor do , hafver sigh nu een godh tijdh förlupit. Ty goda Lärare skakar man icke nider af trään; the aro seent och medh myckin mödho upfodde, som til sådana embete rätteliga tiena kunde. Målet som the fremmande predikare icke hafva så hastigt kunnat lära och rätte liga tala, hafver och varit saken till hinders. Ty ändock at Engelska och Svenska komma väl i någre ordh öfver ens ännu i dagh, och tå til efventyrs något raeer ennu, likväl eff ter thet icke nogh är til itt fulkomligit förståndh eller taal hafve samme främmande predi kare måst bruka tolk, när the för folket något tala ville, eller ther the och ändteliga theras egit måhl bruka skulle, kan hos meenige man icke så fullkomliget förståndh på theras taal och predikan fölgt hafva, som nog var af nödene. Dock ehuru här om varit, eller icke varit hafver, så blef likväl under thenne fromme Konungen så myckit giordt till saaken, förmodelst Guds krafftige biståndh och thenne trogne predikarens flijt, at then Chri- steliga troona fick här öfverhandena, och hednisk vahntroo och afguderij måste gifva vun nit ju hoos bästa deelen, och så fierran at thet uppenbarliga hvarken brukat eller hördt varda matte, till thess thet ta omsider alstinges afkom, och gifve Gudh! at thet så vist ther— vidh blifvit hade, och een annor villo föga mindre icke haöe i staden upkommit igen; så som dock genom Påvens väsende alt förmyckit skedt är. Thetta må nu så korteliga vara talat om thet förste och ypperste stycket, som under thenne Konungh Oloff Skottkonungs regemente i Sverige skiedt är, så myckit som thenne andeliga saken vidkommer. Nu vill man och så tala lijtet om thet verldsliga. Och m) Eboracum, Hodie York. Cod. 2 . 5. 7 n) Cod. 2 . 5. 7 . itt gräseligt tecken, hvilko emotsagt varder, mal« : Eberath.