SVENSKA CHRONIK Aa 35 des, at mange hoos ©ss Christne ännu i dagh annorlundha voi'e, till sinnes; ty ta skedde vis- serliga icke så stoort ofvervaldh uppâmângom, som till siöös segla, som tliet nu elliest o li ta skeer. Nu, tliet begaff sigh, at thesse tree bröder rakade komma till mötes medh två Konungh Sigers söner af Danmark, som lieete , then eene Alj} , then andre Alger , hvilka ock pa slij- ka eventyr yoro dragne till siöös. Men, elfter the voro mächtige och thertillmedh stoorsin- te på bådha sijdor, ville ingen parten för androm vijka. Thermedh kommo the ock ther till slags, och blef tå tlieras sammangångh så skarp, at then heela dagen igenom kunde han in tet slijtas; natten var thå tlieras skillnadh. Men dagen therefftcr, när the förnummit hadhe hvadh för skadha på bådha sijdor skedd var, vordo the batter till sinnes, nembliga så, at the giorde fridh, och skulle nu vara såsom bröder. Dock elfter samme broderskap icke myc- kit väl var grundat, vahradhe han icke heller myckit länge; likväl fölgdesthe alle åth,neinbl. Konungh Sigers söner och thesse andre intill Danmark, och vistades tå Habardh uthi Ko- nungh Sigers gårdh på någon tijdh tillgiörandes. Så hadhe Konungh Siger i Danmark eeil dotter, benembdh Signill, then man hält för ganska myckit bådhe däijeligh och dygdesam; ty voro ock månge som henne begäradhe till hustru, synnerligh een väldigh Förste af Tysklandh, benembdh Helgisle. Af thesse bedlare som jungfrun hadhe t), var Flabardh een, baars ock så till medh honom, at han sielfver kom medh jungfruna i taal, och blef thermedh, snart till säijandes, så handlat ocli Öfver- talat them emellom, at the lålvadhe hvarannan theras troo. När tå Helgisle Förnam, at han för Habardh skull förachtat var, gick han till och uthgaf stoora skänker eenom af Konun gens rådh, benembdh Bolwijs , at han then vänskap, som emellan Kon. Sigers och Kon. A- mundhs söner bunden var, om intet giöra skulle. Och elfter samme Bolwijs var synnerliga Val färdigh på slijka stycker, nembliga till at komma ondt och obeståndh åstadh, (såsom ock altijdh sådana Ridder röds partij och onde menniskior uthi stoora herregårdar gierna vara pläga) blef icke långt till, förr än Bohvijs medh sina arga och förgifftiga tungo så fierran dref sakena, at af thenna vänskapen blef een hufvudfiendskap, så at Konungh Sigers söner Alf och Alger, oansett all vänskaps- och förbundsplichtelse, gingo till och öfverföllo the två Konungh Amundhs söner, nembl. Helwin och Amundh, (ty Habardh var tå ieke medh them) och dråpo them, och alt theras folk, ther the lågo med sin skip uthi eena vijk a). Men then frögden, som the lingo af thenna oährliga segren, stodh icke länge ; ty så snart Habardh thetta spordt hadhe, drogh han medh sitt folk, som ganska myckit var, dijt som Sigers söner lå go, slog manliga till them, och ladhe them ther nidh, sampt medh alla them, som medh them voro, och hadhe thermedh öfver nogh hämpnat sina bröder. Sedan elfter Habardhs saak icke bättre stodh i Konungh Sigers gårdh, tänkte lian väl, at han medh Konungh Sigers vilja ingen våån kunde liafva på förberörda Signill bans dot ter, then han dock öfvermåttan kär hade, såsom ock boon honom, oansett at han hennes bröder dräpit hadhe. Therlöre var han till och förklädde sigh i qvirtnoklädher, och gaf sigh så uthi lijka måtto till Konungsgården eller slottet, forhoppandes, at han således skulle blifva inlatin till jungfruna; hvilket också skedde. Men han vart sedan förspejadh och uthrogdh, och thermedh lången, och strax dömbdh till galgan. Nar tå Signill uthaf slottet Fick seegal- gan uprest, och Habardh ledas thertill; at thet skulle allom kunnogt Varda hvadh kärleek hon hade till honom, gick hoon strax till och stickadhe elden på thet lmus, som boon uthi var, och brände så sigh sielf upp, sina tärnor medh sig, och thertill heela slottet. Men tå Habardh fick see elden, och förmärkte val hvadh som på färdhe var, vårt hall ganska gladh, hastadhe pä och badh giöra medh sigh een ändha; ty nu kan jagh, sadhe han, icke länger lefva, medhan jagh seer henne döö, medh hvilken jagh gierna velat lelva och döö. Thermed blef tå Ha bardh hängdh, och säijes at tlietta skall hafva skedt i Juthlandh på een plats, ther sedan bygdes een by, som af Habardhs nampn skulle nämbder vara Hagby, som man ville säija Habards by. Thenna t) Cod, j! addit: säijes i then Danske Chrö- " u) Cod. i. addit: som alt sedan vart kallat A- uikan. niunds vijk.