SVENSKA EH LION 1K A. i? man. När lian honom ock tå funnit hadhe, tiler striden sfodh söm stärkast, kastade han sirl skioldh åtlier på ryggen, fick i sverdet tvehändes , sökte till och högg till honom, som hart var förast, men för the Runor och trulldoms konst skuldh, soul Hadingh hadhe ntedfara’ kunde sverdet intet bijta, eller på honom giöra någon skadha, ty vände han sigh ock strai om till Asrnundh, och slogh till honom igen medh itt välligt spirit, så at thet togh in åth brystet och uth genom härdarna. Thermedh föll ock ta Konungh Asrnundh till jordena,dock dödde han likval icke alstinges ohämdh; ty vidh han stalp, högg han i dödslene till sin ba-^ lieman Hadingh och drabbadhe honom i footen , så at lian theraf bief ofärdigh och lytt så länge han lefde. Men Asmunds döda lekamen vart tå ther uptagin af markene, och medh pråäl och konungslig liärliglieet förd till Upsala och ther begralyen. Men sâ svärliga togh lians Förstinna, som liett Gunnill , thetta sins herras ofall vidh sigh, at boon heller icke län- gre lefva ville, hållandes för bättre genom lijka dödh färdas hädan elfter sin man, än genom längre lijlf vara skildh ifrån honom, som hennes rneningh tå var, och drogli medh tliet sam ma uth een knijff, medh livilkom hon stack sigh sielf igenom, och yart så hon begrafven i samma graf medh sin man /). Uffr mj, Asmunds son, blef strax efter sins faders dödh anammat för Konrtrigh i Sverige, men han fick också nogli till at skaflfa medh Konungh Hadingh af Danmark, alldeles som Fader och Faderläder för honom, hvilka bådha två Fladingh dräpit hadhe. Ty effter samme Fladingh af naturen var oroligh och blodhgirngh, kunde han aldrigh gifva sigh tillfrids rnedli mindre han således fick boota sin onda lusta; ty drogh han ock Injt och tijt omkringh landet medh roof, brandh och mordh, häriandes och förödandes hvadh som halst för honom var, intill thes Konungh Uffr fick för rådh medh skip draga in i Danmark. När han tå medh een väldigh hoop folk tijt kommen var, och giorde thet samma ther medh mordh och brandh, som Hadingh i Sverige giordt hadhe, nödgades Fladingh öfvergifva Sverige, och dra ga hem till at beskydda och försvara sitt egit landh. Men elfter thet Konungh Uffr mäst förthenskull infallen var i Danmark, at han fienden således uthalf Sverige komma måtte, lät lian sigh ock på then tijden thermed benöija; ty ladhe han ock alf medh pin skip ifrå Dan mark, och kom olörtölfvat till Sverige heein igen. När tå Konungh Hadingh som nogast then vintren öfver hadhe sittit stilla ; giorde han strax medh förste våhrdager redho een väldigh häär och drogh thermedh åtlier in åth Sve- rige igen, ther han tå örligadhe medh Uffr Sveriges Konungh lleela fem åhr åth slagh 4 Men thenne reson lyckades icke aldeles så som tillforendhe; ty Konungh Uffr vart honom tå för dryg, så at Konungh Hadingh måste på sidstone draga undan afväges, tijt som han kun de finna sigh skiuul och skyddningh af bergh och skogar. Dock var Konungh Uffr allestä des bådhe för och effter, besatte och igenstängde för honom alle uthvägar så hål'dt, at han livarken kunde komma uth til af slås medh fienden, eller ock (thet honom tå var meera om) rymma undan till Danmark. Thermed kom thet omsijder så fierran medh Hadingh och hans folk, när alt var förtärt hvadh iblandh them var matsligit, at the af rättom hunger måtte gå till allehanda oäto; först togo the till at äta hvadh på markene vart funnit, såsom grääs, rötter, svamp och annat sadant, när slijkt icke meer var för handene, åto the hästar, hun dar, kattor, ormar, paddor &c. på thet sidsta begynte the ock äta hyarannan inbördes, all deles som uthungradhe ulfvar. Och ändoc;k thet var gräseligit nogh, likväl blefvo the dan ske än meer förskräckte genom mångehauda spökelse , som tedde sigh allestädes iblandh them, och spådde them ondt, och lycktades så thermedh, at närtlie, uthi så måtto tränade, må- ste vaga at slå uth, ehuru ock thermedh gå kunde, vordo the ther af the svenske meste parten ihiälslagne ; sielfver Konungh Hadingh, och nagre fåå medh honom, undslap som no gast, och kom skogledes in i Helsingelandh. Tädan skall tå Hadingh skickat budJi till Ko- nungli Uffr, begiäxandes på quantsvijs n) vara i taal medh honom till at handla om fridh;meft hans 1) Joli. Magnus, 1. c. Cap. 10 . ni) Saxo et Joli. Magnus : Ull'o. Cod. 2 Ullf. Coci. .4; bil'wer. n) Quantsvis, defunctorie, per speciem, quando aliud ore dicitur, aliud mente volvitur. lfi rt . Gloss, in li. v. Tom, îl . n. 5.