PER S. REMBERTUM. 2II XVII. CAP. I thorn Timanom, var ther i Landena som Herigarius doo, en Quinna mykit hä— lagh oc Gudheliken i sino renliko Lifverne, banne kunde engen genuerdha/) aller Motganger Vända aff sinne rätta Thro, Sva brat hon vandadhis i nokra matho, tha radho Hedhnin- gane hänne , at hon skulde offra thera Affgudhum, som thera sidher var. Tha stodh hon stark oc vilde ingaledhis ofuergifua sina rätta Thro, oc sagdhe, alt fanyt vara, bedhas Hiälp aff thera Affgudhum, som huarte kundo höra aller tala, oc vare alsthingz fasulikit oc styght, at hon skulde nu igen kalla uppa the Affgudhum , som hon affsagdhis i Döpelsomen, oc skulde bryta the löftena som hort lofuat hafdhe Jesu Christo. Oc for thy, sagdhe hon, mädhan thet är ont at liugha oc seghia osant fore Mannom, mykit värra ar at liugha oc sa- ghia osant fore Gudhi; oc mädhan got är at lialda sina Tro fore Mannom, mykit meer bor hanom stadhughum vara, oc aldrigh til ryggia ga som lofuat hafuer Gudhi sina Tro. For thy, sagdhe hon, min Herra Jesus Christus ar nogh mäktughir gifua mik helbrÖgdho, oc alt thet iak vidhirthorff, Um iak Vill stadugh blifua i hans Tro. Thesseil dygdhelika Qvin- lian heet Fridheborgh, oc hon ar mykit lofuande, badhe for sit godha Lifuerne, oc fore sina starka Tro, som hon hiolt alt i sina ändalykt. Ther näst umsidhe, tha then Daghen nalkadhis, at hon skulde döö, oc äpter thet at than godhe Herren Biskop Syraon») var aff- gangen, oc ther var irtgen Prästir när staddir; thy for then Kärlek skuld som hon haldhe til Gudz signadha Likarna; at hon ey skulde vara alzthingx Lotlös äff hanom i synom ytar- sta Tima. Thy hon hafdhe thet hört säghias, at Gudz Likame är Kristens manz Wägha Breff aff thässe Wärdlene. Thy thogh hon litet aff Wijn, oc thet lot hon göma i eno kari, oc i sinne godho Tro som hon hafdhe til Gudh, andvardadhe hon thet sinne Dotter, oc badh hanne, at hon skulde aff thy Winena drÖpä i hänna Mun, i hänna ytersta Tima, at hon matte thär mädher anduardha Gudhi sina Siäl i sinom vtgartgh. For thy hon viste inga vaan thertill, at hon kunde fa Gudz signadha Likarna, for thy ther var engin Prästin.' Thetta sama Winit gömde hon maxan i thry Aar. Sidhan händhe thet sua, at then for- nempnde Prästen oc Årmeten Arg ar i us kom tliiit, som thänna Quinnan atte hema. Oc mädhan han var när hänne, tha thiänte hon Gudhi medh storom Kärlek, ää mädhan hon formatte. Oc hon badh han lära sik nokon Kännedom som henne matte vara til Siäla häl- So, oc badh han sagina Messo for sik. Innan thäs at han när henne dvaldis, vardh hon krank, oc fik sina hälsot, tha tok hon tliänkia medh sik, at the Sotten skulde vardha hänna vissa dödhir. Thy kalladhe hon til sik thenna fornempnda Prestin, oc badh han gifua sik Gudz signadha Likarna til Wägha Brödh n). Huilkit han oc giordhe, oc stia brat hon haldlie takit Gudz Likarna aff Prästins Handom, tha bleff hon genstan dödh, oc foor til sin Herra Jesum Fliristum, oc ther medh fik hon ena liälagha ändalykt badhe til Likarna oc sua til Siäl. Oc for thy ät hon var riik, oc hafdhe alla daglia gerna älskat gilua Almoso fatiko b olke , thy bödli hon sinne Dotter, at hon skulde, äpter hänna Dödh, alt thet hon atte skipta medh fatigho Folke. Oc for thy, at hon viste väl, at fatight Folk fanz ey mykit i thy Landena o), thy badh hon sina Dotter, at hon skulde äpter hänna Dödh, thet lörsta hon kunde thet anda, salia bort for Päninga alt, thet hon ey kunde ther medh fatiko Folke skipta, oc fara sua til Dorstrat p), medh Gul oC Silfuir; oc skipta thet ther bland Kirkior, Prasta oc Diäkna oc annat fatikt Folk, som hon viste at thet Val vidhirthöffte , oc thet gerna tok i Gudz Hedhir oc Åro. Than tidh Modheretl var dödh, tha fullkompnadhe Dotteren, badhe Gudhelika oc arlika, thet henne Var budhit, oc foor genstan in til Dorstrat a, oc thär sökte hon Gudhe lika Qvinnor oc renlifvadha, som ga skulde medh hänne kringhom alla the bälgha Stadha som ther varo, badhe Kirkior oc Kloster, oc the skulde seghia henne huru mykit hon skul- de huariom gilua, äpter thy huar var fatighir til oc kunde vidhirthorfua. Vm en dagh, tha hon gik sva umkriogh hälgha Stadha, oc gaff Almosor, tha halfdelin var bortgiluin, sagdhe hon l) Genvard, veclervärdighet; difficultas, aA o) Pauperes solummodo, qui jam fidem Christi versitas. fieic amplexi sunt, hoc loco liitelhgit Uembeitns. m ) Ed. Col. Simonis, Gaütberti cognomen habet. p) Cfr. supra Cap. Ml* n ) ^ägabröd, Viaticuni.