546 XXXIII. OLAI PETRI thet hela Förbundet, livar så behöfdes. När ta alt uträttat var, som ther i kyrkione uträttas skulle, gick Konungen till bords och hade Svenska, Tyska och Danska till giäst, och hölt högtijd i tre dagar efter sina kröning. Tå nu then högtiden ändat var om onsdagen ther näst efter, begyntes ett annat giästabod. Tå hade Konungen alla the Svenska Herrarne med the Danska och Tyska för- saniblade i stora salen på slottet, och hade thet så bestält, att Erkiebiskop Göstaf gick fram och begynte klaga öfver thet öfvervåld som honom i förleden ar af Herr Sten och hans inedhielpare skedt var, thei* S:t Erichs slott var nederbrutit, och pa the heliga kyrkios ägor var stor åverkan giord, och var thet hans begiäran att Stäket skulle uppbyggias igen, och all skada som han lijdit hade, skulle honom uprättas igen; ther gick rättsliga hans kla gomal uppå. Men Konungen som thetta sa undersatt hade, hade annat i sinnet till att draf- va med samma klagomåhl, än Erkiebiskopen besinna kunde, ty han sökte mång mans lijf ther med. Och efter thet Erkiebiskopen icke stod så alfvarliga el ter theras lijf, som han klagade uppå, blef Kontmgcn misslynt på honom, så att Erkiebiskopen och fruktade sig. Tå nu sådana klagomåhl gingö Fru Christina, Hr Stens ef terlefverska, hårdt under ögonen, bar hon fram thet bref. som ther på gifvit var, att Stäket skulle nederbrytas, och att Gö staf Trolle skulle aldrig el ter then dag varda känd for Erkiebiskop 8cc. Så hade och alla, som samma bref utgifvit hade, besvoret sig så tillhopa, att the skulle alla försvara, lijda och umgiäila hvad ther efter komma kunde. Af then förplichtelse tog Konungen tillfälle att räkna them alla för bansmän, sora thet brefvet beseglat hade, och efter thet att Biskop Hanses insegel i Linkiöping hängde tlier och med före, så giorde han tå sina ursächt i så måtto, att han sade sig vara nödder och tvingat till then besegling, och thet skulle nog vara bevisligit med hans handskrift, som under beseglingcn i vaset låg, och thermed blef han frij. Men Biskop Vmc mims af Skara och Biskop Mats af Strängenäs och många af then Svenska Adelcn nied theras tienare och Stockholms Borgare blefvo tå tagne vid halsen ocli satte i fängelse, somlige i Tornet, somlige i Capellet och somlige annorstädes på Slottet, och ther såto the öfver natten. Så kom nu till röne hvad Konung Christiern achtade the Svenske. Så var Uti platt förgätin Upsala dagtingan och alla the Confirmations bref, som på samma dagtingan ifrå Dannemark upsände och utgifne voro, ther Konungens och mä.st hans hela Råds i Dannemark insegle före stode. Theslijkes voro och forgiäten all the goda löfte, tillsägelse och förpHchtelse som Konungen giorde allom Svens kom vijd Pingesdaga tijd til 1- f orene, när han sic IF med sin skiepsflotta kom för Stockholm e) Ja ther var alt förgiätit som i Konungens hyllning och kröning i samma dagar utlålvat och utropat var , ther han och anammade Sacramentet uppå. Om morgonen ther näst efter, som var ottonde dagen efter all Helgona dag f) y lät Konungen blåsa om med Trummeter, och lät utropa att ingen skulle gå af sitt huus, utan alla skulle blifva inne ther the voro, så länge annan gång blåste om. Sa vid middagstid blåstes annan gång om och tillsades, att the skulle komina på stora torget och se hvad Konungen ville låta göra. Så leddes tå Biskopen i Skara och Biskopen i Strängenäs med tre Riddare och Riddersmän och Borgare som han fånga låtit, ut på stora torget och nu skulle aflijfvas. Och tå the voro komne på torget och stodo i ringen, stodo några af Ko nungens Råd uppe i Buurspråket, och Nils Lycke hade ordet till folket, som tå på tor get stod, och bad att the icke skulle förfäras öfver thet straff som ther skedde. Ty Kongl. Maijestät (sade han) hafver så högeliga vordit budin och tilikrafd till sådana straff af Erkie biskop Göstaf, then ther hafver stådt tre resor på sin knä, bidit och begiärat att then orätt han lijdit hade, måtte straffat varda, och mycket annat sådant gaf han före, ther han ville ursaka Konungen med. Tå ropade Biskop "V incentius honom under ögonen, och sade att han icke sade sanningen, utan hans Konung handlade med lögn och förräderij emot the Svenske män, och begiärade ban och the andra, att the måtte få en dom för sig, och vetta för hvad sak skull the skulle dö, och talade han mächtiga hård ord emot Konungen, och sade att Gud skulle hämnas öfver sådana öfvemåld och tyrannij, Theslijlces ropade och Anders Runt och Anders Carlson , ther the stodo i ringen, och förmanade att Svenske män skulle se vijd theras ofärd och skada, och icke låta så skamliga bedraga och förråda sig med falsk lofyen, bref och dagtingan som nu skedt var, och att the skulle sådana tyrannij hämnas och vedergiora om the kunde, och ropade ther hämd af himmelen öfver sådana öfver— vald. Så blef tå Biskop Mats rättad utan för Rådstugun och först af huggen, och hans huf- vud lades emellan lians ben, thet ingen af the andra skedde. Hade och ingen af the Sven ske e) Hadorph 1. c. p. 442. f) D. 8 Novembis.