SVENSKA CHRONICA. 34i komma till «na Domkyrkio igen, upbyggia Stäket som nederbrütit var och uprälta honom hans skada. Men efter thet Herr Sten icke thet giöra ville, therföre förskickade PåfvcA ^rkiebiskop Btr ge ,r i Lund och Lage Urne Biskop i Roskild till domare, att the skulle eftex 1 romersk rattegang döma ther om, och efter samma dom sättia Herr Sten Svanteson och tnem som med honom höllo emot Erkiebiskop Cöuaf i bann och öfver bann och hela rij- mt i Interdict eller förbod, sa att ingen kyrkioticnist uppehållas skulle öfver hela Sverige, oannna dom fulli olgdes, ocli Herr Sten yard t anklagat, att han hade brutit ned Stäket, vingat Erkiebiskop Costaf till att upsäija sina kyrkio och fångat Herr Erich Trolle, Ther blei ta han och alla the med honom höllo utropade för bansmän, ocli rijket sattes i In terdict. Men the Svenske achtade sådana bann och interdict intet. . Ho ! tCrl theref ter något för Michelsmässo , bade Konung Christlern någor skiepp lig- giances pa redden utanför Revele , ther kommo tå Herr Stens skiepp till med, och kommö * slachtmng med Konungens skiepp innanför Narioön, och ther fingo the tu skiepp ifrä Konungen the andra undkommo Något ther efter giorde Konung Christiern en hoj, skiepp xedo val bemannat, the Inpo åt Oland ocli togo thet in, fingo och strax Bo.khobnen in. be mannade thet slottet, drogo sedan för Calmare, belägrade sig the-r och skuto imiren till storm, stormade och sa nagra gångor och kunde dock intet skaffa, utan fingo dödo män oci saia. , lerf ° re dr °g° Ike af igen och i sundet till en holme, : a hade och Konung lristiern utskickat 700 Resiglyg d) som skulle komma fotfolket tid und: att -ing som för Cal- marelag Men förra än the framWo, var fotfolket ahlraget, kom så Herr Stens folk med Smalånmngarna till slags med samma resigtyg, och lade them ned, så att ganska fä undkommo och Herr Åke Bragde blef langat. Sedan ville Herr Sten hafva tagit Öland in igen men the Danska voro honom för mächtige ther uppå Landet, så att han sitt upsåt icke fullborda kunde. Efter thet nu Herr Sten och hans vänner voro för Erkfobiskop Gö- Stas skull banlyste och njket satt i Interdict, och thet achtades intet, lät Konung Christieril ga ut or ryclite, att Påfven hade b eg i ära t af honom, att han skulle straffa the Svenske ther- fore, att the 1 eke ville lyda Påfveus bann och förbod, therlöre sände han ett väldigt laid S °. C ' ri , rigS ü k tiJ last och ti!I fot in åt Sverige, ther Otto Krimpen var HÖfvitSman före, vpd Tiugonde dags tijd Anno Domini 1120. Tå Herr Sten thet förnam, giorde han redo med alla macht och drog ut emot Konung Christierns folk, och möttes häda härarna vi id ogasunt pa S.t Hennu dag e). Ther blef tå Herr Sten, som var med the främsta i spet sen , skuten 1 benet, och hans hela här vardt theröfver förskräckt och förskingrat; therföre hade ta the Danska framgång, och clrogo så up at Tiveden. Men the Svenska hade ther hug get ena bi åta för them. Pâ Kyndersmasso afton stormade Konung Christierns folk till hrå- tan och fingo ther storan skada. Dock på thet sidsta vordo the ledsagade kring om bråtan af Herr Erich Abrahamson och vordo så them Svenskom öfvermächtige och slogo them ifrå bråtan. Sedan arogo the Danska utan alt motstånd åt Upland, slogo på alla KyrkiodÖrar* bansbref upp, biände, röfvade, mörde, och sommestädes logo the branskatt i vägeii, och kommo innan en kort tijd till W ästeråhs. På Kyndersmässodag var Herr Sten stadder i Strängenäs och achtade sig at Stockholm, ther fick han tå vetta att Konung Christierns folk yar kommet öfver 1 i veden och kom dragandes åt Upland, therföre fruktade han att Erkie biskop Göstaf, som tå var på Ekholmen, skulle gifva sig till the Danske, ther mycket ondt mätte afkomma. Therföre skickade han Biskop Mats och Måns Green med migre flere till Ei kiebiskopen, att the skulle förlijka Saken emellan honom och Erkiebiskopen. När Biskop Mats och the andre, som med honom voro, kommo till Erkiebiskopen och gåfvo thetas värf före, och livad farlighet rijket tå stod uti, lat Erkiebiskopen sig ej annat markia, än att han nu var benägen till villia och vänskap med Herr Sten och att Lan ville ingalunda falla till rijk- sens fiender, och ibland annat tah! sade han: Gud förlåte them som then ovillian giert hafva emellan min frända Herr Sten ocli mig, vij voro intet så fierran skylde, att vij skulle sådana skifta emellan oss, som nu skedt är, och blef la så förhandlat, att ovillian skulle tå neder lagd varda och han skulle säija Herr Sten liuldskap och manskap till. Och thet skedde på S:t Blasii dag f ). Samma dag tå Herr Sten var ifra Strängenäs dragen blef lian död pa vägen, nemli- gen på Birkefierden, förr än han kom till Stockholm. Therföre blef tå ihet om intet som »mellan honoin och Erkiebiskopen beslutas skulle. d) E quif a tus (Cavalieri). *) D. ig Jan. /) D. 3 Febr. Tå II. 86.