86 
för och mot 
CARL VON PLATENS " HANDBOK I POESIENS HISTORIA " . 
Det synes som begäret att fâ sitt namn pâ ett titelblad vore en af tillvarons mest dämoniska frestelser — âtminstone ser man sällan sä under - liga tilltag och sä krampaktiga försök att korsa naturens mening , som när den litterära högfärds - djäfvulen kommer med i speiet . Vanligen lönar det icke mödan att ondgöra sig öfver sterilitetens feberaktiga ansträngningar att hinna tili »Korinth» . Det finns lyckligtvis ocksâ inom litteraturen en tyngdens lag , som lâter det tomma försvinna ge - nom rymden och ensamt det , som har verklig vikt , stanna kvar och lefva , och dessutom öppnar sig ju för allt , som icke äger rätt tili plats i biblioteken , en annan mer gästvänlig hamn — kuriosakabinet - tet , och där emottages äfven pekoralet med tack - samhet . 
Om man sysselsätter sig med Carl von Platens nyutgifna »Handbok i poesiens historia» , och icke lâter den i stillhet dö sotdöden , beror det pâ manga omständigheter . Redan författarens afsikt att , som han själf skrifver i sitt företal , vil ja gifva den första fullständiga och pâ samma gâng populära fram -