Full text: (24)

62 
för ocii mot 
än madame Sans - Gêne , frestas äfven personer , som stä utom den dramaturgiska världen , att skär - skâda förhällandena och söka framhäfva det , som är kärnan i alla de olika inkast , hvilka man dag - ligen och stundligen i bildade kretsar hör mot den en gâng sâ enhälligt applâderade skädebanan . Och kärnan i all denna kritik är — för att genast med kirurgisk rättframhet röra vid sâret — det längsamma , men oupphörliga sjunkande i andlig nivâ , som utmärkt teaterns verksamhet under de gângna âren , till dess man nu stâr undrande och häpnande inför en association af konstnärer , livil - ken , trots att den besitter fiera förträffliga och inänga dugliga krafter , dock dag för dag förlorar sin terräng genom det okonstnärliga laisser - aller , med hvilket den fortfar att uppehâlla en intresselös och föräldrad repertoar , som hvarken hos medverkande eller âskâdare tänder den elektri - serande gnista , utan hvilken en spektakelafton är det tommaste af tidsfördrif . Pá ord som dessa svara helt visst teaterns mälsmän med eleganta axelryckningar ur den franska markiskomedi , som i Stockholm fâtt sitt Canada — de gamia kolo - nisterna i Canada voro kända för att kunna njuta af Paris' moder och teaterpjeser ännu ett sekel sedan de Iagts bort i hemstaden — de svara med förbindligt öfverlägsna världsmannagester , pe - kande pâ fullsatta salonger och förklarande , att »Herr Derblay» och »Damernas vän» — möjligen med en liten svensk Dardanell emellanât — är just hvad publiken önskar . 
Detta svar har samma fei , som mânga andra
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.