den dramatiska teatern 
61 
DEN DRAMATISKA TEATERN . 
I . 
Jubileets lusteldar ha förbrunnit , rätt nu lyk - tar ocksâ utställningens sommarfest . Och holm fâr prägein af ett högtidsklädt hem , frän hvilket de främrnande troppa af . Man är stolt öfver sin lyckade tillställnings glans och stât , litet dufven ocksâ af allt buller , alla vackra ord och alia skálar , och det är icke utan välbehag man blir ensam med de sina och i godt mak âter fâr börja diskutera husets egna ärenden och affärer för den kommande vintern . 
Ett sâdant spörsmäl för Stockholms begyn - nande vintersäsong är utan frâga vâr dramatiska teater och dess skötsel . Denna konstinstitution , som sâ länge varit hufvudstadens älsklingsbarn , har under ârens lopp mer och mer förlorat sin gamia favoritställning . Àr frân âr har den mist sitt inflytande , är för är har kritiken , den âdragit sig , blifvit hârdare och otâligare , och när nu âter en speltermin begynner utan att man hör talas om nâgra försök tili en konstnärlig renässans , som visar , att teatern dock har andra skyddshelgon