52 
FÖR OCH MOT 
SVENSKT TEATERLIF . 
Kommer ni ihâg första gângen ni som liten var pâ operan och den första förstummade och stor - ögda förtrollningen inför scenen ? Det brukar vara ett af barndomens starkaste minnen — âtminstone star ingenting sâ flammande för min hâgkomst frân barnaâren , som första gângen jag var pâ operan och sâg »Trollflöjten» . Det var Arnold - son , som var den stândaktige Tamino och Arl - berg , hans Sancho Panza , den grönklädde fâgel - fängaren , det var Uddman , som sjöng Sarastro , värdig och grotesk som en kinesisk afgud , och Michaeli i svart och guldstjärnor som nattens drott - ning . Hvilken lefvande saga af ljusa , brokiga ge - stalter och toner , hvilka äfventyr mer växlande än en bilderboks ! Bedöfvad af intryck och trött af ögonlust och musik âkte man hem , lycklig och halfsofvande mot sin moders arm , men ännu längt därefter drömde man om att hand i hand med en liten hvit prinsessa gâ genom eld och vatten , och ett tempel , lysande af rôda lâgor och klingande af sâng , strâlade pâ den grâ tapeten öfver ens hufvudgärd . 
Det var teatern , som för första gângen be - mäktigade sig ens inbillning , och med en rys -