260 
för och mot 
tresse , en kvinna , som jag alltid minnes talande med en kvick , lätt skorrande röst , den enda sven - ska jag râkat , med möjlighet att hálla en litterär salong , ty hon var en konversationstalang af första rangen med en stor personlighets franka och fri - modiga intelligens — det var »Ur lifvets» förfat - tarinna . Hon var intressantare som människa , när hon talade , än när hon skref böcker . Hennes noveller ägde med alla sina förtjänster ett vack - lande mellan ren problemdiktning och människo - skildring , som ofta verkade kallt , utan att lâta författarinnans stora begâfning ât nâgot hâll komma rätt fram , men hon själf hade öfver sig en sällspord glans och frihet . Den andra kvin - nan skulle varit lika högväxt , om hon ej behöft luta sig mot sin krycka . Hennes vackra ansikte , som med fog liknats vid en tragisk sânggudinnas , hade ett egendomligt lifsödes patetiska skrift i alla sina drag . Hon hade en elementär fond af lidelse , längt större än hennes medsysters , mer af direkt hett , oresonligt konstnärsblod , och i enstaka lyckogrepp künde fru Benedictsson nâ mycket högt , inen hon bands af en otillräcklig bildning , af en för sent och för hastigt tillägnad litterär kult , och först och sist af sitt eget väsens sjuk - dom . Det är en parabel för sig , att slutet kom för den lifsberusade i själfva blomningens fullhet , medan den dödsberusade först efter längt kval och genom eget vâld nâdde den efterlängtade hvilan . 
Sâ hafva áren gätt med vinster och förluster , 1880 - talet följts af 1890 - talets tili det yttre sä olika ,
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.