EN FOLKFEST 1 S . AGNES 
45 
men största delen sitter därinne i den öppna kyrkan . Vridande och vaggande sig fram och tillbaka mumla de sömnigt enformiga böner med halfsjungande , monotona stämmor , än andäktigt seende fram tili altaret , än förstulet blickande pâ turisterna , som titta in i kyrkan , lornjettera flickorna , släppa ett sou - stycke i fattigbössan och kritisera madonna - bilden af trä med sina gyllene sniderier . 
Sa kommer prästen för att hâlla en mässa . Det är en grof , duktig karl med tjocka armar , tjocka händer och breda fötter , troligen ocksâ en obildad , râ natur , men just af det slag , som denna för - samling kräfver , en sund , stark arbetare , som kan delà alla sina församlingsbors mödor , som kangripa in i deras lif säväl söcken som helgdagar och förstä alla deras tankar och önskningar . Och en plikt - trogen natur màste det vara , som kan härda ut att lefva och verka här ár ut , âr in litan att frestas att desertera frân kyrka , församlingsbor — och tro , ejn plikttrogen , nej kanske snarare en stark , frisk människa utan all längtan , alla drömmar och all ärelysten traktan . 
Pâ andra sidan kyrkan är ocksâ en smal torg - plats . Där hafva nâgra krämare slagit upp sina diskar , belamrade med halsdukar , tyger , usla färg - tryck och mera sâdant , och bredvid dem häller en bakelseförsäljare tili med högar af brun - och gul - randiga karameller — lânga , smetiga gynnare med ett visst släkttycke med dem , hvilka — jämte ryska smällare — utgjorde föremälen för vâr eldigaste passion under de första skolâren , och grannar tili karamellerna äro heia torn af knäckstycken . Dessa