44 
AKVARELLER FRAN MENTONE 
denna ängsliga misstänksamhet , hvarmed de betrakta alla främlingar , och har tvungit dem att hâlla sam - man som en stam , där hvarje individ oändligt mycket mer än i de större samhällena är kedjad tili sin nästa med tusende enande fjättrar . 
Men det är ju fest i dag , genom gatorna gâ de unga männen med vajande fanor och blomster - höljda standar ; de sjunga , de hojta med hattarne längt ner i nacken och vil ja riktigt slâ sig Iösa . De skrâla och ropa glâpord till hvarandra och de säga artigheter tili förbigäende flicksnärtor , kelande med ögonen , men allt det där tycks ej besticka stora mängden , som tydligen ej är i nâgon fest - stämning . 1 dörrarne tili de smâ tobaksbutikerna stä de äldre borgarne och röka , eftertänksamt seende pâ musikkâren — den oumbärliga mässingssextetten — som just nu tàgar förbi , anförd af en oboist frán Mentone , som , blásande af alla krafter , viftande med händerna gär i spetsen af truppen en smula osäkert , smâtt raglande . Hans väst är öppen , hans röda schalett flaxar öfver ryggraden och byxorna sitta löst kring lifvet — ty han liar lossat för mycket pá svângremmen . 
Efter musiken drar sig mängden sakta tili torget , där en ensam , gammal platan stâr och ser ut som den hade trâkigt , och rundt kring den börjas dansen , en besynnerlig stilla dans till en musik , hvars tempo är lika raskt och ystert som dansen själf är säflig . Men mänga unga flickor synas heller icke till , här och där skymtar en bleklagd kvinna i en vid , brokig kjortel , en utmagrad gestalt med kantiga former , in - sjunkna bröst , knotiga höfter och blodlösa kinder ,