Full text: (23)

30 
AKVÄRKI . LF . R FRAN MENTONK 
De italienska gatsàngarne hafva merendels iriska , välklingande stämmor ; men det stannar icke därvid : deras medfödda , utpräglade musikaliska smak láter icke en skiftning i sângens karaktär , icke en utmärkande tempoförändring gâ obeaktade förbi . Deras goda uppfattning röjer sig kanske bäst i de sänger , som hafva ett mera dramatiskt skaplynne , och det är märkligt att se , huru de láta hvar musi - kalisk fras komma tili sitt rätta uttryck . 1 en sär - deles god dager kommer dessa kringvandrande musikers sângkonst , om man jämför den med de mindre framstäende italienska operasängarnes . Här om dagen hedrade en sâdan , maestro Salvator Salvi , en f . d . tenorist vid en af Neapels sekundteatrar , vâr pension med sin närvaro . Han uppträdde med fiera arior ur Bellinis , Verdis och Donizettis operor , men verkan af hans stämma förtogs alldeles genom hans konstlade föredrag och öfverdrifna gestikulation . Men hos vâra vanner dar nere i Vestibülen är intet konstladt , naturligt uttryck och naturlig värme svara mot sângernas innehâll . 
Nu skola italienarne sjunga sitt sista nummer för i kväll . Det är »Addio à Napoli» . Jag gâr ner - för trappan , trotsar den starka hvitlökslukten och ställer mig nära dem för att urskilja deras ansikts - uttryck . Äfven den minst uppöfvade iakttagare skulle kunna märka , att de med lif och själ äro inne i sin sâng . Klara och uttrycksfulla ljuda slutorden : 
»II paradiso mio , 
Napoli bella , addio . » 
Till tack för en dânande applâdsalfva buga de sig och gä , s'e'n de hvardera erhàllit ett par francs .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.