S . ANNUNZIATA 
2 3 
soner , som undkommit den hotande dödsfaran , upp - hängt tili jungfru Marias ära och försett med under - skrifter pä latin eller italienska , utdrag ur logg - böcker och reseberättelser , i enlighet med det fromma katolska bruket , en plägsed , troligen ärfd irán romerska bruket , att den , som blifvit räddad ur sjönöd , tili âminnelse häraf upphängde en s . k . votivtafla i Neptuni tempel . Framme vid altaret är en af bröderne sysselsatt med att fylla en oljelampa — i morgon är det helgdag . Det är en trettio ârs man med matta , insjunkna ögon och ett smärtsamt drag af hârdt tillkämpad nation kring de bleka , blodlösa läpparne . Han erbjuder sig att vara vâr vägvisare i klostret och leder oss först ned till ett bönrum under själfva kyrkan , där biktstolar äro inmurade i väggarne och de röd - violetta glasrutorna insläppa en matt dager . Härifrän kommer man ut till den af stenmurar om - gärdade klosterträdgärden , där munkarne hafva sina täppor med rosor och balsamin . Pä ena sidan gär en läng gáng , bristfälligt öfvertäckt af ett spântak , där munkarne roa sig med att spela »bochia» , ett kastspei med träkulor , päminnande om de garnies diskuskastning . Här nere ligga ocksâ klostrets tvätt - stuga och visthus . En smal trappa med nötta steg leder upp tili klosterbyggnadens öfre vâning , där refectoriet och cellerne äro belägna i en halfmörk hvalfgâng . Vâr följeslagare öppnar dörren tili en af cellerna : det är hans egen , en liten fyrkantig kammare med kala väggar , utan annan möblering än en säng , ett rankigt träbord , en klumpig trästol och en hylla , pâ hvilken en rad stora , rödskiftande