206 
FJÄLLBREF 
fracken , som talar alla spràk lika mjukt och läspande och har ett österländskt yttre . Han har med sig »sitt medium , fröken Olga» , och framför en kvälls - klädd publik gör han härute pâ hotellterrassen , cían solen sjunker öfver Jungfrau , urgamla och nyare konststycken . Han trollar och talar med en världsmans upprymdhet , för att ändock tili sist först se riktigt belâten ut när föreställningen är öfver , instrumenterna inpackade , och han fâr gâ och dricka sin flaska vin och sofva med sitt medium , fröken Olga . 
Men en eftertänksam betraktare sitter ensam kvar pâ terrassen och ser solflödet försvinna bakoin de eviga fjällen . Han ser ironiskt vemodig ut . Tänker han pâ människan - konstmakaren , som just här gjort sina kraftprof , som trollat banorna upp tili den eviga snön och lâtit de elektriska lamporna lysa midt inné i fjällnatten — konstmakaren af tusen slag med maskiner , tankar och ord , sä underbart fingerfärdig , sä stark med sitt trolleri , som öfverlistar dementen — och ändock sä förgänglig med all sin svarta och hvita magi ? 
Svenska Dagbladet 1904