ETT BREF FRAN BERNER OBERLAND 
203 
mar pâ bergssluttningen med höglandskapets sär - skilda glans och rikedom . Ty det är , som växtlig - heten i dessa sista gränsomräden af sitt rike röjde en otâlig , nästan feberaktig alstringskraft och liksom tili afsked utvecklade en frodighet och ett öfver - flöd utan gräns . Mäktiga och grenrika susa gens träd och man fâr söka efter mer blomstrings - tunga ängar . Frân alla fälten sväfvar en honungs - doft kring denna plats pâ bergssluttningen , och solen glöder öfver den vida dalöppningen med dess prakt - fulla och bjärta högvärldsflora . Stiger man om mor - gonen öfver gröna , daggfriska gärden uppför de sista skogsbackarna , öppnar sig blicken för brunnens djupa dalspringa med Aars silfverflöde nederst i botten ända hän mot Interlaken , öfver hvilket »Schynige Platte» reser sig med sin topp , lik - nande ett mäktigt trekantigt vârdtorn , medan ât andra hâllet synvidden begränsas af Jungfraus issnäcka , af Silberhorn med sin tindrande snö - kam och af ytterligare en , liksom inom en tinn - krans af mörka höjder belägen kedja af hvita toppar . 
Men fjällen ligga här pâ aktningsvärdt afstând . De äro i Wengen storheter i fjärran , och höjd - stämningen blir icke stark bland alla dessa doftande ängsmattor . Springvatten spela sömnigt i hotell - trädgärdarna de soltunga eftermiddagarna , och kvällarna komma ljumma och stilla . Alpernas säll - samma mânsken höljer snötopparna i ett hvitt för - hänge , bakom hvilket fjällvärldens eget hemlighets - fulla och isande drama spelas i den polariskt hvita natten . i , 
Stâr man dessa aftnar och blickar ut öfver