ett bref fran berner oberland 201 
upprättstäende snömusslans högsta kant , där isen ligger i böljor som stelnadt hafsskum , har ännu icke anläggningen hunnit . Dock , om ett âr eller par är man sä längt kommen och kan âka upp till själfva den oâtkomliga isranden , tili öfver 4 , 000 meters höjd . Redan far man i sin bekväma kupé längt in i glaciärvärlden . Det är ett brokigt lif , som under säsongen brusar fram pâ en sâdan höjd - bana . Tilltalande verkar ju mänskligheten icke som massa — och allra minst pâ turistfot . Brädskän och resdammet äro icke synnerligen gynnsamma för den moraliska och estetiska värdighet , som skall utgöra släktets förnämitet . Vili man roa sig med att häruppifrän skrifva »fjällsagor» — och saga skall ju allting vara , barnkammarn är litteraturens âter - vunna paradis — künde man säga att fjällen be - traktade dessa leksakstâg och deras passagerare som jättarne i sägnen se pâ de människokryp , hvilka de lâta lustvandra pâ sina utsträckta händer . Men när man kommer upp tili glaciären , glömmer man sällskapet , äkta och maskerade alpinister , de sista beväpnade ända tili tänderna med fjällbestignings - utensilier — sä egenartad och mäktig är synens öde storhet . 
Man är midt uppe i själfva Eigergletschern . Det är en het högsommardag , och dess is och snö tindra i den brännande solglöden . Här och hvar öppna sig djupa sprickor med blekblâ och sjö - grön is — annars ett oändligt snöfält , sträckande sin hvitgrâ vidd ända uppför fjällväggarna , hvilka man tycker sig vara alldeles nära i luftens förvillande genomskinlighet . Vinden mot ansiktet har den eviga