178 
fjällbref 
hand och ansetts som kärleksört , och som ensam och mystisk med sin raka stängel gär ända upp tili alp - gränsen . Men för hvar krök uppât blir landskapet ödsligare . Granarna blifva mariga , tunna och tärda , där de stâ . Den nedgäende solens bleknande ljus flyter ut frân de spröda , tunna topparna i den blä kvällsluften med samma stämning som den , med hvilken dagsljuset dör i sommarn öfver de gotiska dômernas spiror . Det är samma skenets utstrâl - ning frân en allt mer förtunnadoch eteriserad massa , som berör sâ sällsamt i solnedgángen öfver de gamia kyrkorna . Det är sâsom ett försinnligande af extasen , som láter tanken lösa sig frân allt lättare vordna band och strömma ut i det bla . Men nu falla tysta aftonskuggor öfver den kärrlika , moras - gröna vallen , i hvilken ängsullen ensamt lyser med hvita tottar , som svepningsduk för en döende tion . Med svagt ljuskantade , tunga moin stâr natten bakom Gausta - knäna , de nakna och väl - diga , som vid horisonten resa en bergskupol med hvita snöfogar . Man är framme , och Tuddals rôda sanatoriebyggnad dyker upp , glad och färgfull i den allvarsamma kvällningen midt i den blekgröna halfrundeln nedanför fjällkransen . 
* 
Tuddals högfjällssanatorium är Norges syd - ligaste och mest skyddade . En räcka af tungt mad e berg hägna dalsänkan , där det ligger , ute - stängande de kalla vindarna , och en för en sâ be - tydlig höjd ( 3 , 000 fot ) ansenlig skog växer strax