TILL FJALLEN 1 TELEMARKEN 
177 
svinna frân vägar och täppor — snart stàr den här - diga rönnen ensam som prydnadsträd utanför hus - tröskeln . Gârdarna bliíva sällsyntare , och män - niskorna , som stâ mellan träposterna i de öppna , solbelysta stugdörrarna , fâ mer och mer vinter - ensamhetens och det stränga klimatets uttryck af dyster och väderbiten isolering . Men folkdräkterna skimra mot de hârda och skarpa anletsdragen — en ung kvinna frân Telemarken , som i sin sockens dräkt med den lilla spanska jackan och det breda , solferinoröda sidenskärpet samt den egendomliga härklädseln med den tjocka , blekröda hufvudbindeln , hvilkens snôdda andar falla öfver skuldrorna , stâr pâ trappan till en af regn och snö silfvergrâ vorden norsk staburbyggnad , är i den klara soUuften ett lefvande poem om norsk forntid . 
Men allt mer uppât stiger vägen — fjällarki - tekturen vid synranden skiner som en klippstad med fantastiska torn och takresningar . Smala längddalar med blanka sjöar djupt nere i botten mellan de dunkelgröna höjddragen växla med öppna tvärdalar . Och där skymtar redan Tuddals förstation — den lilla byn Bjaar , en höglandsidyll med en solstrâlande midsommaräng af stora , gula prästkragar mellan klara spegelvatten kring en liten lustig träkyrka , det heia leksaksaktigt täckt och gladt midt bland de mörka bergen . 
Efter Bjaar leder en sista läng stigning upp tili mâlet . Det är en sluttning , omsluten af vatten och genombrusad af de klara bäckar , hvilkas metalliska musik är fjällvännen sä kär . 1 grönskan bland träden lyser den blekblâ orchidé , som kallats Jungfru Marie 12 . — Lev er t m , Resebref .