Full text: (23)

172 
fjallbref 
glasrutor , genom hvilka vi som smâ roade oss att titta ut , skulle sä icke ensamt vara ett barndomsspel , men alltid finnas mellan oss och omvärlden . Alltid skulle det vara vi själfva , som svärtade och purprade det osynliga stämningsglas , genom hvilket allena vi kunna se naturai , och blott medelst en oaflâtlig blodöfverföring lànade vi fenomenen ikring oss , de oâtkomliga , värt eget lifs känsloskimmer . Vara sinnen skulle vara den outtömliga färglädan och fantasien paletten , med hvilkas hjälp tanken kolo - rerade företeelserna ikring oss . Hvar människa künde sä kallas , om icke skaparen , sâ âtminstone den lifgifvande speimannen , utan hvilken världen lâg som en än ej väckt klaviatur , stum och tonlös . 
Är denna skeptiska teori sannare än den popu - lära , för hvilken naturen är det stora a priori gifna , som omedelbart förkunnar sin verklighet för vâr intuition ? Kvistigt filosofproblem , pâ hvilket lek - mannen icke inlâter sig , helst en het , lättjefull augustidag . Men visst är , för att stanna inom den lyriske iakttagarens blygsammare fält , att olika natur för vâr fantasi äger liksom ringare eller högre grader af objektivitet . 
Sitt nere vid hafsstranden och lyssna tili vâg - slaget . Blott du drömt där en stund , skall det förefalla dig , som bruset kom och dog inom dig själf . Böljslaget smälter ihop med din egen puls , rytmen sammanfaller med din andning och den evigt skiftande och monotona musiken är ditt eget inres . Mer eller mindre medvetet blir det du allt - sammans . Af alla personifikationer af hafvet synes mig Glaukos , den hellenske hafsguden , vara den
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.