168 
FJÄLLBREF 
man laste om nejdens svenska dialekt och svenska gärdesgärdar . Den lângsamma vandringen lâter fotgängaren följa den kedja af olika naturintryck , som äro typiska , när man i Schweiz stiger uppát : först den öppna , ljusa dalen med sina i gräsmattor och fruktträdslundar inbäddade hus , sä öppna sig sluttande tvärdalar med dystrare ton , dar de iigga inneslutna mellan höjdernas mörka skogs - kammar , öfver hvilka skimrar en iskupol längt borta i fjärran . Nu begynner Vegetationen för - ändras , träden fâ en egen karaktär af veder - biten kamp för tillvaron , de gamia husen blifva dystrare med sina smâ fönster , och de allt fâ - taligare människor man möter ha ett drag af svâr - upptinad afskildhet . Men klockklangen frân alla kreatur pâ bete rundt ikring fyller stillheten med en egendomlig primitiv glädje . Man passerar ett litet kallt värdshus , i hvilkets källardäfna rum med de brokiga täckena öfver de uppbäddade sängarna , som man är glad att slippa behöfva anlita , man dricker ett vin , sträft men friskt med sin syra och sin smak af kall jord . Sä kommer en skarp stig - ning uppför en skogshöjd . Man ser ingenting , men brisen , som möter en , den känner man igen , fjällets anda , oförfalskad , skarp och stark som sanningens egen , och man andas en luft , som âtminstone den , som har en skarf , om ocksâ aldrig sâ liten , pâ lungorna , ej kan taga miste pâ . En underlig fröjd fyller ens bröst — man är uppe i snöbergens omedel - bara närhet . 
Engstlen Alp ligger 1 , 830 meter öfver hafvet , men fjällräckorna , som rundt omkring innefatta dess