MELLAN TITUS OCH SCHRECKHORN 165 
gigantiska pyramid har ej fyllt endast Ruskin med sällsam beundran . Den stâr där som en kolossal märkesten öfver heia skapelseverket . Den ser sâ oförgänglig ut att man fär den idén , att dess spets alltid skulle lysa öfver ishafvet , om1 ock det täckte allt annat , och som frân ett nytt Ararat skulle därifrän än en gâng ett människosläkte komma . Och trots dessa ishvita grannar är själfva Zermatt sydländskt mildt och tjusande . Nâgot visst italienskt och pitto - reskt , som ej ofta pryder de schweiziska hotellbyarna , ligger öfver dess gator med sina lustiga sprâng och vinklar och husens lâga bottenväningar , i hvilkas öppna fönster man , när aftonen faller , ser yrkes - männeu arbeta vid sina lyktor med nâl eller hyfvel . Man är nära Italien och ser en skymt däraf i blickar , lynnen och kostymer . Och sä klockorna , som ringa sä ofta — utan att se in i den lilla kyrkan , där alltid en eller annan bedjande syns i stillheten framför de af svagt ljus upplysta , mer trasgrant skimrande än rika altarna , hör man att de äro katolska . De ha den kanske litet för inställsamma och talföra , men sâ kärleksfulla och vaksamma klang , som är egen - domlig för den gamia kyrkans klockor . Och hur lâter ej denna ständiga klockringning den lilla kyrkan lefva ! Man mäste ihâgkomma den under alla dagens tider , man hör den i nattens tystnad , den är verkligen den outtröttligt vakande och bedjande stämman , som hvarken skred eller snöstorm kan skrämma frân sin ständiga omsorg om den lilla församling , som anför - trott sig ât dess hägn . Guider , postbärare och andra , som skola ut pâ de farliga färderna , börja dem ocksâ med ett knäfall här , och öfver allt , ända tili