EN LANGFREDAGS AFTON 
17 
goda stockholmarne inbilla sig att de hörde passionsmusik , när de lyssnade tili Haydns ljusa , lefnadsglada melodier . 
Nu skulle han ut och vaudra bland folkmassan , betrakta processionerna och titta in i de upplysta , folkuppfyllda kyrkoma . Han gär genom Mentones hufvudgata , Avenue Victor Emanuel — dar husen ännu prunka med massor af engelska flaggor , upp - hängda i anledning af drottning Victorias ankörnst , hvilkas röda dukar fladdra för blâsten , ty vinden frân det upprörda hafvet slâr upp förbi gathörnen , hvi - nande , genomträngande skarp . Handelslifvet har afstannat , tillskjutna butikluckor och fördragna per - sienner gifva husen ett stilla , utdödt utseende . Endast kaféerna äro upplysta , och man kan se frân gatan , hur kyparne springa mellan borden med absintflaskorna i ena och Le Figaro i andrahanden ; pâ sofforna längs väggarna sitta kaféhabituéerna , spelande piquet eller domino , och öfver biljardduken l>gger just en läng , rödhärig räkel framâtlutad , i färd med att utdela en stöt med sin svarta , kritade kö . Skaror af alia slags folk , byinvânare och främ - lingar , stadsbor och landtfolk , draga sig uppât gatan . Han gär förbi salutorget , som hvilar öde och folk - tomt i dunklet , och marknadsborden , som stâ i länga stela rader , likna med sina otydliga konturer de upp - radade pulpeterna i en öfvergifven skolsal under de skumma eftermiddagstimmarne . Han viker om hörnet och stannar ändtligen pâ torget mellan tones bäda vikar : ost - och västbukten , där han vet att hufvudakten i kvällens högtidlighet — kors - 2 . Lever tin , Resebref .