TVÄRS IGENOM MENTONE 
15 
under en leende , silfverglänsande yta , gär dags - obetydligheten obekymradt sin väg utefter dess bredd med sina fnaskiga smâ intriger , sina smâ - förständiga godtköpstankar och sina utvattnade , tama begärelser . 
En ung zuavlöjtnant stàr värdslöst stödd mot balustraden och konverserar med en engelsk öfverst - inna — en slank , fin kvinna — i gult atlas , och hon hör pâ honom leende , lekande med tofsarne pâ sitt kinesiska parasoll . En svensk godsägare , hvil - kens franska sprâkkunskaper inskränker sig tili »combien» söker pantomimiskt göra sig förstädd för en spenslig , liten ryss , som är nog artig att nicka jakande med hufvudet , som om han begrepe den mesopotamiska rotvälska af tyska och svenska , som den andre för samsprâket med . Ett stycke frän dem ett par hektiska damer , eil engelsman , som räknar rutorna pâ sina byxor och en gammal kavaljer af obestämbar nationalitet med en bukett i bröstet och ringar utanpâ handskarna , hvilken ser ut »som en narr i kroppsstorlek ! » 
Ensam för sig , lângt frân de andra , stâr en ung man med magra , intelligenta drag , att doma efter ansiktstypen en kreol . Jag brukar mòta honom alla dagar . Nu ser han ut pâ vâgorna , vidt ut . Sâ varseblifver han mig , som ocksâ stirrar , som om det gällde att se till Corsica , och vi smâle bâda , som om vi kände hvarandras tankar . Hade han som jag läst Snoilsky , skulle han nog med mig citerai :