FRÂN HOLLAND . 
Hela vintern hade han lugnt skridit fram pâ samma gator och lugnt pâ skyltarna läst samma namn , dag efter dag hörande samma ord och mö - tande samma människor , men nu mot maj , när far - lederna löpte ut i ändlösa perspektiv af blä himmel och sol , när isen brast för den drifvande töblästen , dâ greps han af en oresonlig och vâldsam reslust . Han längtade bort frân allt det gamia , gamia hus , gamia ansikten , gamia historier , bort tili främmande nejder , hvilka som heist , blott nya intryck där künde uppfriska ens vinterfrusna sinne och man fick lata sina dagar skena af i turistlifvets obekymrade bondage , fri frân hemlandets eviga dagsstrider med inkast , färglösa och nötta som för ofta begagnade klichéer . — Missmodigt säg han pâ Skeppsbron hur ângbâtarna mâlades och fejades , rustande sig tili färd , och när han häglös och tankspridd satt vid sitt skrifbord , berörde honom lokomotivens hvisslingar frân den närbelägna Stationen som naler att hastigast inöjligt kasta in sina effekter i kappsäcken . Och dock fick han ingen vart resa , fastkedjad som han var vid sina böcker . Sä steg han upp och stirrade ut genom rutan . Det var