CALLOT SASOM SKAPARE I DET OÄNDLIGT ULLA 51 
redan första ögonkastet pâ bilden den välgörande förnimmelsen af att konstnären icke en minut känt si g besvärad af omfângets begränsning , och att människorna i hans lilla värld hafva godt om plats och luft för lemmar och lungor . Callots föregangs - män bland de tyska smamästarna ägde icke mod till dylikt slöseri med det begränsade utrymmet , utan ryckte handlingen alldeles fram i förgrunden . Men därigenom fingo figurerna gärna ocksâ en i förhällande till ytan belamrande storhet , och en känsla af trângboddhet och trängsel lämnar inför dem sällan betraktaren . Detta gäller tili och med Dürers smâ passionsbilder . 
Callots andra hufvudregel är att sä mycket som möjligt bygga sin framställning pâ djupet och aldrig — annat än vid öfverflöd pâ utrymme — längs bildfältets bredd . Konstnärer , hvilka med heia sin själ känt de öppna synviddernas tjusning och haft genial förmäga att skapa stora rymder , hafva nog förstätt att lâta framställningens ring följa tafvelbredden och ändock bakom âstad - komma de fria planens och horisonternas tummel - plats för blick och tanke . I Peruginos verk finnas klassiska exempel härpä . Men att en konstnär , helst med en liten rumssfär , genom en uppbyggnad längs bredden förlorar det bästa medlet att erhâlla djup och perspektiv , är själfklart . Callot ägde i denna punkt en osviklig instinkt . Lustigt att iakt - taga är detta i hans minimala nattvard i den »Lilla passionen» . Det enklaste och därför allmännaste schemat för en komposition öfver detta ämne är naturligtvis att placera mästaren och hans lärjungar