48 
STUDIER ÖFVER JACQUES CALLOT 
ute ràder ändtligen den människotomma naturens frid och stumhet . 
Det var knappast möjligt att uttänka en anord - ning , som künde gifva taflan större fördjupning och rumsverkan . Det är som man säge det heia genom en kikare och hvar minut upptäckte nya föremäl och nâdde längre bort med blicken . Men detta vidsträckta perspektiv , detta mäktiga rumsintryck , framhäfdt genom storformad arkitektur , är det som förlänar bilden och dess oändligt smâ figurer stäm - ningen af historisk betydenhet . 
»Det betlehemitiska barnamordet» stâr emeller - tid sä godt som ensamt under Callots florentinska period . Forst señare hemma i Nancy , dá han under ett lugnare lif producerade mera jämnt och öfver - tänkt och därtill af förhällandenas makt i sin gam - malborgerligt religiosa hemstad hänvisades tili att framförallt illustrera den kristliga folklegenden , âterupptog han denna riktning och utvecklade ända tili döddagar allt rikare kompositionskonsten i det lilla . De arbeten , som här särskildt förtjäna att beaktas , äro Callots »Lilla och Stora passion» , »Apostelmartyrierna» , »Marias lif» , tillägnadt Ludvig XIII : s allmoseutdelare , Claude Maugis , »Nya testa - mentet» och »Parabeln om den förlorade sonen» . 
Nâgra andra följder af etsningar , dels mindre betydande , dels föga kärleksfullt utförda , förbigär jag — sä framför allt den lânga cykeln »Helgon och högtider» , den vidlyftigaste Callot Utfort , öfver 400 smâ blad . Konstnären arbetade visserligen pâ denna bildräcka under fiera âr , men med synbar motvilja , tydligen uttrâkad af den segslitna upp -