290 , 
UTLÄNDSK KONST 
Voltaires banala sats : »alla sätt äro bra utonr de trákiga» är i gründen hvarken sä banal eller ytlig som den lâter . Hvad menar en estetiskt bildad och finkänslig människa med att en tafia eller en skulptur är tràkig ? Väl djupast detta , att konst - närens arbete ingen makt liar öfver betraktarens inbillning och känsla . Och denna makt öfver själen beror icke pà den högre eller lägre graden af teknisk utveckling , utan pâ nâgot längt djupare och svârâtkomligare , pâ konstnärens inre lynne och natur . Det är ocksâ därför som Wolfflin skall mötas af protester frân tvà tredjedelar af moderna artister och kritici , dà han t . ex . vili bevisa att Rafaels mytologiska mâlningar — Parnassen i Stanzerna eller Galathea i Farnesina öfverträffa Botticellis Venus eller Primavera . Wölfflin kan inöjligen ädagalägga , att Rafaels positioner äro mer slutna och genomtänkta , att hans kroppsideal äro större m . m . , men detta betyder i gründen sâ litet . Botticelli var en all - deles särskildt fint organiserad personlighet , en 1 idelsefull och melankolisk drömmare , som icke dragit en lin je , i hvilken ej darrar och skälfver en aldrig hvilande känsla , och med en fantàsi , hvars stämning af vârmorgon och redan i födseln trött driftlif aldrig ägt nâgot motstycke . Hvilken gyllene medelsnittsmänniska talar ej däremot ur den lättköpta lyckan i de Rafaelska bilderna , och hur mycket allmännare och slätare är icke hans inbillningsvärld . 
Sä är det , som denna Wölfflinska jämförelse mellan 1400 - och 1500 - talens italienska konst i
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.