MODERN KONSTKORSKNING 
289 
•eljes stâ sâ kail och likgiltig inför en mängd sádana formellt otadliga skapelser ? 
Just här synes mig själfva svagheten i Wölfflins och andra moderna konstforskares betraktelsesätt ligga . Hvad Wölfflin utomordentligt väl gifver , är tydligen en historik öfver de konstnärliga proble - mens uppställning och lösning , men hur intressant en sádan konstformernas evolutionslära kan vara , betyder den mindre än man tror för själfva den estetiska värderingen af konstverken . Det är lustigt att se , hur litet fängslande Problemen före - falla , när de väl en gàng äro lösta . Det är en smula samma förhällande som med tydda rebus eller gâtor . Vi hafva pâ mâleriets omrâde i vâra dagar sett ett utslag af samma fenomen . Jag tänker pâ • reaktionen mot »plein - air» mâleriet . Hvad betydde denna opposition mot det ljusa landskapsmâleriet annat än det , att ett problem dar var löst och sâlunda blifvit ointressant . När Masaccio i gamia dagar först skapade verkliga människor i stället för medeltidens okroppsliga illustrationer , var det ett storverk af oerhörd be - tydelse , men när denna förmäga blifvit ett mune bonum , som äfven mycket medelmättiga artister besitta , spelar den icke längre nâgon roll för ett konstverks värde . En illustrator , som i vâra dagar sâg och ville afbilda världen som de gamia enluminörerna — i fall en sâdan anakronism kunde tänkas — skulle , om han hade energi och person - lighet , intressera oss tusen gânger mera än den bästa tecknare , utan nâgot pâ hjärtat och utan säregen fantasi . 
19 - — Levertin , Utlündslc könnt .