276 
utländsk konst 
I hela arbetet finns intet biografiskt eller anek - dotiskt . Den kulturhistoriska inramningen är lika systematiskt lämnad ur räkningen som all yttre konstnärskrönika . Det är ensamt själfva konst - verken i deras följd och sammanhang , som för - fattaren studerar , och äfven härvidlag anlägger han icke synpunkter , som äro den vanlige betrak - taren förtroliga . Han berättar hvarken bilders inne - hâll eller söker tyda deras mening , och ännu mindre vili han i ord poetiskt öfversätta deras stämning . Han vili tänka mâlarens och skulptörens atelier - och arbetstankar . Det är artisternas sätt att se , att uppfatta verkligheten och att âtergifva den i färg eller sten , som han ensamt vili skärskäda . AHt annat äger enligt honom blott underordnadt in - tresse . Konstens lifsnerv ligger i dess form , fattad i vidaste betydelse , och allenasi genom analys af konstnärens uttryckssätt kommer man hans skapelser verkligt nära . Denna studiemetod är ingalunda ny , men sällan har den tillämpats med sâdan konsekvens som i Wölfflins undersökning öfver den italienska renässansens guldâlder . 
Författaren är ingen nybörjare . Han har redan utgifvit en rad besläktade arbeten , i hvilka en beundransvärd förmäga af formell iakttagelsekraft framträder . Främst stâr väl hans ypperliga skrift om barockens utveckling . Om hans tidigt förvärf - vade ryktbarhet vittnar bäst den omständigheten , att han kallats tili Berlin som efterföljare tili en af den äldre generationens allra mest berömda konsthistorici , Hermann Grimm . Dessa bâda man äro typiska för tvenne tidskiften af mycket motsatt